Göteborgsposten – 5 april 1864, sida 2

— Cynthia! sado miss Ellen, hvad är det för en Cynthia? — Iåtom oss ej skämta, utan skynda er; jag har brådtom. — Nå var då god förklara er. — Ni har i afton låtit bortföra min syster Cynthia. — Jag? Och i detta enda ord, visste sir Robert Waldens pupill inlägga ett så förvånadt uttryck, att Jean de Frances öfvertygelse blef rubbad. Han fortfor emellertid: — Ni har låtit bortföra Cynthia. Den vagn hvari man satt henne har farit till ert landthus. Jag har undersökt huset. — Och ej funnit någon? — Nej. Cynthia är här. — Jag vet ej hvad ni menar. Men Jean var envis; han knäppte sina båda händer omkring miss Ellens hals: — Nåväl, sade han, så mycket värre om jag bedrager mig, så mycket värre om jag fullgör Elspys värf! Och han kramade miss Ellens hvita och smidiga hals. — Ser du, sade han med vrede, för att befria sig från en arm sådan som du, Topsy, behöfver man ingen dolk, det är nog att qväfva den. (Foris.)