Göteborgsposten – 2 april 1864, sida 1

—— ————— 2— — man äfven här i staden observerat diverse yn i gre individer, hvilka vanligtvis synas ha ser ik deles brådtom, iförda en både snygg och ändamålsenlig uniform. Det är de tjensteandar, h hvilka ha åt sig uppdraget att med all den snabbhet som ett par apostlahästar kunna utl veckla, befordra de olikartade bud, hvilka den ss elektriska telegrafen blixtsnabbt utskickar i verlden. a I tornets djup, fördold för verl-se dens ögan, vakar eller åtminstone bör vakala en annan tjensteman inom vårt samhälle, hvil-sa kens uniform dock oss veterligen hittills in-d skränkt sig till en fårskinnspels, ett par stöf-I lor, om dagen en trumpet och om nattenly en lur — nota bene ingen s. k. tupplur utanss en ropare af bleck. Dessa på samhällets höj-o der placerade varelser, hvilka dagligen ochlf nattligen med öfverseende öga betrakta sina la medmenniskor och deras boningar ha till Ma-lt gistraten inkommit med följande klassiska an-JI sökan: Till Wällaflig Magisterat i Göteborg! 1 För Under teknade här med af Wälläflige Magisterat begära bifal att af oss få tillåtelse att under dem 6 Winter Månaderna, få begagna til delta styflarsl åter och fram från, Tornett, till våra, Hem, för att Jl un vika Asamkande Sjukdom som för orsakas af omskiftande af Genom frusna Styflar i Tornett som hälsan deraf betydligt för Svagas och som H:le Herr Dockter Efvert har lofvat Jutyga. (12 underskrifter) Oaktadt man torde ha svårt att af dettaf: dokument få klart för sig, huruvida det är Magistraten, som skall få tillåtelse af tornväk-J tarne att profitera af de kyliga stöflorna ellers tvertom, lyckades dock stadsfullmäktige, hvilka, inom parentes sagdt, måste betatta sig j med likt och olikt, att utreda saken, hvarefter de utan diskussion biföllo den gjorda anhållan, . hvilken går ut på att bespara tornväktarne, som ju äfven äro menniskor, diverse mer eller mindre allvarsamma förkylningar. Mense temligen svårt föreställa vi oss blir kontrolleL randet af att stöflorna endast under promenaden från och till tornet omsluta väktarnes respektive totknölar, såvida icke en särskild stadens ordinarie sköfvelkontrollörmed lön pålt stat tillsättes eller också de ominösa skoplaggen förses med några kännetecken, hvarpå ska-A dens stöflar med lätthet kunna af hvar och er särskiljas från andra, privata. På tal om tornväktarne torde kunna antagas, att de oaktadt kylan ändå med värma deltaga i dagens frågor, och att deras åsigter deri äro afgjordt krigiska, enär de, sedan de sista ljuden af klockslagen till hvarje full timma dött bort i rymden, uppvakta stadens invånare med den allvarliga, på trumpeten artistiskt utförda samt åf hvarje militär och skarpskytt lätt igenkända signalen: Ilalt och front! En allmän klagan har försports öfver att i år inga påskeldar varit synliga i stadens grannskap. Orsaken till att en tillämnad sådan i storartad stil kommit att bli inhiberad, berättas ha varit följande: IIagornas förhoppningsfulla ungdom at det manliga slägtet hade ämnat att för sitt eget nöje och till en ögonlust för sina flammor. arrangera en stor lusteld på toppen af det berg, hvarpå skansen Kronan är belägen; knappt hade underrättelsen derom spridt sig till deras rivaler inom Majornas krattfulla yngre slägte, förrän dessa satte sig i sinnet att de sköna åtminstone denna gång icke skulle blifva frestade att dåras at kronans glans, och då de tillämnade lusteldarne skulle tändas infunno de sig talrikt representerade på valplatsen, och nu började en af dessa nordiska tidsfördrif, hvilka benämnas knytnäfsbataljer och stenkastningar. Resultatet blet att under det krigslyekan under drabbningen tycktes vara omvexlande, de egentliga hufvudgrunderna till den brännande frågan — tjärtunnorna — blefvo omkullstörtade och odugliga för det åsyftade ändamålet. — I stället för den påskeld, som sålunda slocknade i sin födelse, uppvaktade Östra Haga sistl. torsdags vatt med en äkta, veritabel eldsvåda med sina accessoirer i den gamla, välkända stilen. Vår teater har innan kort afslutat sin, åtminstone för publiken, intressanta och underhållande sejour. Bland de stycken hvilka på sistone uppförts, intager Figaros Bröllop ett framstående rum. genom det synnerligt utmärkta sätt, hvarpå stycket gifvits. En sådan med dess traditionela grundton öfverensstämmande uppfattning af rollerna och ett så fulländadt samspel torde icke ofta förekomma på vår scen. Med den erfarenhet, hvilken Göteborgs publik borde af den nu förflutna sejouren ha inhemtat om det angenäma uti att ha tillgång till en i de flesta afseenden oklanderlig teatertrupp, förefaller det ryktet temligen kuriöst, hvilket vill veta att nästkommande vinter den dramatiska scenen skulle bli nödsakad att lemna plats åt en lyrisk, hvilken icke utan ganska stora uppoffringar från samhällets sida någonsin kan blifva annat än öfver höfvan medelmåttig. PFftersom teatern här kommit nå fanefen atravt