Göteborgsposten – 2 april 1864, sida 1

Erik Bögh yttrar i en af sina skizzer om svenskarne natt de i allmänhet äro svaga för uniformsväsendet, en anmärkning, hvilken är fullkomligt riktig, oaktadt vi ingalunda äro böjda för att tro att vår nation skulle vara den enda, hvilken uteslutande är behättad med denna svaghet. Tvärtom tro vi att det är en öfver hela verlden känd sak, att unitormen bland alla nationer varit en mäktig talisman, åtminstone då det gällt att bestorma det aldrig konseqvent försvarade, ofta ointagliga, men ändå oftare alltför lättuppgifna fäste, hvilket kallas — qvinnohjertat. Vare nu dermed hur som helst, ett är dock säkert, att en enkel, men smakfull uniform i väsentlig mån bidrager till att höja intrycket så väl af en kår i sin helhet, som af hvarje särskild individ. Dessa reflexioner äro föranledda af den nyligen vidtagna förändringen med jernvägstjenstemännens uniform, hvilken blifvit försedd med gradbeteckningar etc. i guld i stället för de forna i silfver, ett arrangemang, hvilket onekligen gifvit den en prydligare och mera ramstående anstrykning. På senare tider har