Göteborgsposten – 1 april 1864, sida 1

— Du vet, jag har befallning att döda Jean de France, om han upptäcker oss. — Ja, svarade hinduqvinnan. cynthia önskade nu lika mycket att hennes fängelse ej måtte upptäckas. De båda männen utgingo ånyo och började åter sina fruktlösa efterspaningar. Slutligen yttrade Simson, som i sin ordning undersökt spären af åkdonen denna förmodan: — Det är möjligt att de varit här; det är tillochmed nära nog sikert; men de ha ej stannat, ty vagnen har återvändt samma väg som den kommit. j — Det är sannt, yttrade Jean de France. i I — om vi skulle sätta eld på cottaget? sade Simson si det han förde ljuset mot en gardin. Jean de Fragee tänkte en stund efter. I I — Nej, sade han, vi få ej släppa polisen i våra askilda angelägenheter. — Det är sannt, svarade Simson lydigt. — Jag måste likväl återfinna Cynthia! utropade Jean de France ånyo, äfven om jag måste söka henne hos sir Robert Walden. i Dessa ord frapperade Simson. I — Men det är just der, som hon utan tvifvel är, sade han. I — Tror du det? — Ja, svarade kolossen, dessa gentlemen äro så öfvertygade om deras hems oantastlighet. — Du har ritt, svarade Jean de France, låtom oss återvända till London och söka sir Robert Walden. I