Göteborgsposten – 1 april 1864, sida 1

lilla gränd som leder till hotellets trädgårdar och han bör ha sett miss Ellen bege sig ut. — Ivarför har du ej besökt Gottlieb i dag? — Jag hade sagt till honom att jag skulle aflösa honom klockan åtta, men ni vet sjelf hvad som händt. Det är sannt, svarade Jean de France. Slupen ilade som en hafsmås öfver Themsens leriga vatten. Snart genombröto lyktorna på kajen dimman med ett rödaktigt sken och de båda zigenarne lade till vid the Fovler, som låg förtöjd vid indiska kompaniets dockor. Efter att åt en matros ha anförtrott att återföra slupen hoppade de i land. En hyrvagn, som passerade förbi dem tom, förde dem till Forestreet. En half timma derefter inträdde do i den lilla gränd, som ledde till sir Waldens trädgårdar. Simson lade två finger till sine läppar och lät höra ett skri som liknade ugglans. En man, dold i en portfördjupning, steg fram för de två zigenarne. Denna person nalkades utan buller. Han bar nemligen filtstöflar, likt tjufvarne af George Pricees band, och stödde sig mot en lång rörkäpp. — Är det du, Gottlieb? frågade Simson. — Det är jag. — Tala vårt språk, yttrade Jean de France, som stannat efter jätten ett stycke. — Herrn sjelf? frågade zigenaren. — Tala, hvad vet du. — Den unga flickan reste ut i går. Hon steg uppi en vagn, men jag hade ej befallning att följa henne. (Forts.)