Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 2

timma innan de sågo miss Ellens cottage. En stor farkost, riggad som tartanerna i Medelhafvet, passerade förbi dem med förlig vind. Denna tartan var bemannad med tre personor och styrde mot London. En matros satt vid styret; en man och en qvinna sutto i fören. Jean och Simson passerade denna farkost utan att märka den. De voro ifriga att komma fram, och dessutom var natten mörk och kom de båda facklorna på båtarne, som under loppet af en sekund voro midt framför hvarandra, att hvirfla. Om Jean de France betraktat mannen och qvinnan på den andra båten, skulle han igenkännt miss Ellen och mar is Roger. Men Jean såg dem ej. Han hörde ej heller ett ljud af en hvisselpipa som genljöd på Themsens venstra strand. Slutligen aftecknade sig de hvita murarne af miss Ellens cottage mot den dystra aftonhimlen. Intet ljus föll genom de tillslutna persiennerna. En dödens tystnad herrskade i det inre af byggnaden. — Der finns ingen, tänkte Jean med förtviflan då han sprang i land. — Vänta, yttrade Simson, i det han band fast slupen. Jag tyckte mig höra qväfda skri. Båda två gingo mot cottaget och klappade hårdt på porten. Låtom oss slå in porten, yttrade Jean. Om vi finna miss Ellen måste hon åtminstone säga oss var Cynthia är. Jätten tryckte sin skuldra mot porten och gaf den en så väldig stöt att den lossnade af sina gångjern och föll inåt.