Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 2

800 7:; 7— v5s8 11U AulLMuNMUIII1S8 häraf böra upplysa, att, enl. hvad vi från tilltörlitligt håll nu erfarit, ingen af de i Danmark befintliga svenska officerare rönt något missöde. Från Strömstad skrifves under d. 24 d:s i Bohusläns Tidning bl. a. följande: j Enformigheten här lifvas något af Strandvraksauktioner å bräder, plankor, tågvirke m. m. som i veckan hitluchav främmande spekulanter; men af mesta intresse torde dock vara att ett litet krig redan här utbrutit emellan Preussare och Svenskar. I onsdags utkämpades nemligen en hårdnackad strid i rådhusrättens stora lokal; strömmar af bl—äck hafva flutit! — Ingen ville gifva vika, men slutligen slöts vapenhvila och frågan hänsköts till afgörande vid kongress af stormakterna i Jönköping. Förhållandet lär följande. Skepparen Dueros, förande briggen Vindsbraut från Pillau, afseglade förliden höst från I Königsberg med last af råg, ärter och bastmattor för att enligt certeparti aflemnas å destinationsorten Leer i Hannover. Lack och med oklara pumpar blef han nödsakad söka hamn här, der lasten lossades och fartyget reparerades, Emedlertid utbröt kriget emellan Danmark och Preussen. Lastemottagaren som förmodligen fruktade fartygets uppbringande af danska kryssare sålde lasten till en annan; denne åter till en tredje, så att slutligen ett handelshus i Kristiania deraf blef egare och sände konossementet till hr konsul L. C. Boman härstädes med ordres att lasten, som till större delen redan var inlastad igen, åter skulle lossas emot deltagande i lastens andel i hafverikostnaderne och erläggande af frakt i mån af den väg fartyget seglat, eller såkallad distansfrakt. Kapten Dueros vägrade lemna lasten utan att erhålla full frakt efter sivt certeparti och hans kommissionär hr konsul Stiegler kunde så mycket mindre bifalla lastens aflemnande, som hafveriet ännu icke kunnat dispacheras. Konsul Boman instämde då saken till rådhusrätten, der Dueros advokat i ett längre anförande hufvudsakligen påstod, att som tvisten rörde utländska män borde densamma icke kunna upptagas och pröfvas vid svensk domstol, men rådhusrätten förklarade, att, som konossementet befunnes i konsul Bomans ego och tvisten således rörde hans rätt, vore rådhusrätten oförhindrad att upptaga saken. Kapten Dueros förklarade häröfver missnöje, hvadan denna preliminärfråga kommer att underkastas Hofrättens pröfning. En ovanligare begrafnings-akt begicks i Uddevalla d. 22 d:s, då stoftet af framl. majoren C. L. Prytz återlemnades åt jorden. Den aflidne tillhörde det alltmera glesnande antalet af dem, hvilka i aktiv svensk krigstjent sörvärtvat sig guldmedaljen för tapperhet i fält med dess appendix Carl-Johans-medaljen och Svärdsorden. Hans begrafning skulle således blifva militärisk. I spetsen för processionen tågade äfven Bohusläns regementes musik-kår, som utförde en sorgmarsch, och kistan bars af soldater ur samma regemente. Prestafverna fördes af öfverstelöjtnanterna Arsenius och Ingelotz, ordensstjernan samt medaljerna buros af öfverstelöjtn. Eding och löjtn. Hultman. Jordfästningen förrättades at regementets pastor och koralerna ackompagnerades af militärmusiken. Nidingsdaåd. En illa känd person vid namn Andreas Eriksson vid Ödsmål i Solberga socken har vid vederbörlig domstol varit åtalad för att å en socknens åbos egor hafva nedhuggit en mängd unga ekträd; men kunde endast öfverbevisas att hafva åverkat tvenne dylika. Med halft bevis styrktes dock, att han nedhuggit 18 stycken, men dömd på ed härför — aflade han den, befriande sig sålunda från drygare böter, hvilka dock blefvo 60 rdr, utom 50 rdr i rättegångsomkostnad. — Sedan Andreas Eriksson för ofvannämnde ilbragd stämdes, ha på tvenne nätter 110 stycken unga, vackra ekar afbuggits för samme hemmansåbo. Hvem som förötvat nidingsdädet kan ej bevisas; misstankan ligger dock härvidlag nära till hands, ehuru beklagligtvis lagens arm ej kan nå den skändlige gerningsmannen. — Andreas Eriksson böttälldes vid samma tillfälle dessutom för oloflig bränvinsutskänkning till 60 rdr, så att böterna tillsammans blefvo 170 rdr, som om tillgång saknas, förvandlas till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Från Uddevalla skrifves d. 29 dennes: Ängbåtsfarten häremellan och Göteborg synes nu snart kunna komma i regelbunden gång, — p—?D—