Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 1

som bortfört zigenerskan störtade in och skyndade bort till ljuskandelabern samt släckte den. — Man är oss på spåren, sade han; Joö har nyss hört den öfverenskomna hvisslingen, en båt kommer utför Themsen ... Fort!. ö — Ah, det är Jean, som kommer för att befria mig. utropade Cynthia, som plötsligt återfick hela sin kraft Men karlen lade en näsduk för hennes mun och bort. förde henne i sina armar. — De skola ej finna dig, mumlade hinduqvinnan, Biblioteket öppnades ånyo och zigenerskan fördes in i gömstället, hvilket åter tillstängdes. — Håll henne väl, Black! hviskade hinduqvinnan; jag skall företaga en operation med henne, hvilken skall hindra henne att skrika. . Cynthia kände en rysning af fasa, då hon hörde dessa hemska ord. Karlen hade lagt sin stora hand öfver Cynthias mun, men denna höjde icke dess mindre qväfda skri. Ett buller utifrån hade nått hennes öra. Hon hörde ljudet af steg och röster. En af dessa var allvarlig och kraftig samt tycktes tillhöra Simson. — Häll heune väl! håll henne väl! upprepade tiggerskan. Cynthia stred emot; hon bet den hand, som qväfde henne, befriade för ett ögonblick sin mun och ropade: — Hjelp, Jean! Hjelp! Men Black fattade henne nu om strupen; i samma