Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 1

—— on — nn m———X.X..ning alls för öfrigt? Den skulle, gudbevars, vara för att förbereda sinnena på att Dyppel snart skall falla Naturligtvis kan ingen hellre än topografiska kårens chef önska att denna motgång ej måtte träffa våra tappre nationalfränder, det förstås, men fram skulle han i alla fall och förbereda på möjligheten af Dyppels öfvergifvande, han skulle lägga sin auktoritet i vågskålen för att det skulle vara kläm med, och spå dåligt väder. Det är så likt hr Hazelius allt det der, han är alltid färdig med något väl formadt hampspöke när han anser tiden vara inne, han atkyler allt för stor krigsifver, när intet annat hjelper, med sitt frusna Ålandshaf, och den alltför hetlefrade massan låter han förstå, att ifall den skulle fundera på barrikader, så finns deremot ett af hr topografgeneralen uppfunnet motgift, som han kallat kontrabarrikader — kortligen, hr Hazelius har utom sina många militära och kommunala bestyr äfven åtagit sig det att vara ordinarie olycksprofet. En röd tråd at tröstlöshet genomgår hela hr generalens artikel och kärnpunkterna i hans bevisning har synnerlig likhet med den gamla gummans förutsättning: men om Gud skulle dö o. s. v.; ty hr Hazelius säger: om de fyra tyska batteriernas eld kan väl underhållas, om de icke kunna tystas, om tyskarne genom anfall tvinga till samling, så är fara värdt att Dyppelställningen måste öfvergifvas. Är detta icke snarlikt gummans: Ja, men om Gud skulle dö...? Det är för öfrigt en alldeles präktig position hr generalen utsett åt sig genom ifrågavarande artikel, ty öfvergifves verkligen Dyppel, så har hr generalens fortifikatoriska blick vunnit en lysande seger, som ovilkorligt måste draga hela nordens blickar på honom, faller. Dyppel deremot icke, nå, så tager hr generalen fram sin om stor anspråkslöshet vittnande förklaring: ÅIngen skall hellre än förf. önska, att denna motgång icke må inträffa, men ett sådant misstag, som blott är enskildt, är vida bättre än en ny allmän och alldeles oförberedd häpnad och bestörtning. Sin särskilda märkvärdighet har denna hr generalens artikel derför, att den framkommit på en tidpunkt, då de förenade rikena synas bestämdt vilja uppträda till sina nationalfränders understöd; meningen dermed måtte således ha varit att i ellofte timman framkasta en varning för svag is. Annars är det nu mången god dag sedan signaturen J. A. H. (Johan August Hazelius) var synlig i otficiela bladet. Om ej annat så torde dessa initialer uppväcka blandade känslor hos dem, som påminna sig den tidens heta pennfejder, f. d. adjutantens morska skriftställeri och det till straff dersör honom pålagda beryktade munlåset. Men hr Hazelius har mycket förändrat sig sedan den tiden, majoren har blifvit generalmajor, generalmajoren har uppträdt såsom kandidat både till riksdagsman och stadsfullmäktig för tredje valkretsen (Clara) och fått ganska betydligt, dock ej tillräckligt, med röster till begge kandidaturerna, och han trifs så innerligt väl i qvarteret Eibertas vid Mäster Samuels gata, der hans hus ligger ypperligt till för jernvägs-expropriationens nivellerande hand. Hvarför icke hellre låta sina topografiska studier omfatta specielt Clara-trakten, der realiteten är rakt in på näsan, än att öfver landet sprida förberedande? artiklar, om hvilkas grundval generalen sjelf säger att den hvilar på förutsättningen, att danska tidningarnes uppgifter äro riktiga och enligt allt hvad man här på afstånd kan dömma. Gatuoroligheterna hatva alldeles upphört sedan resp. deltagare funnit dem ej vara roliga längre och för öfrigt vädret ej varit sådant att det särdeles lämpat sig för något slags stillastående, ty då hade man bröstvärk o. s.