Ligenarnes Konungkb). Roman af Ponson du Terrail. Medan Cynthia talade betraktade hon sin vakterska. Hon var starkt växt, men äfven Cynthia var stark och eggades dessutom af törst efter friheten. Om dessa båda män, som bortfört mig icke funnes, tänkte hon, skulle jag börja en strid med denna qvinna, och jag skulle, trots hennes dolk, till slut vinna seger; men hon skall ropa på hjelp och karlarne skola komma. — Mitt goda fruntimmer, återtog indianskan efter ett ögonblicks tystnad, jag råder er att lägga er der på divanen. Natten skrider framåt, ni behöfver hvila. Cynthia lydde, hon hade beslutat att förställa sig. Dai-Natha kastade ett täcke öfver henne och satte sig beqvämt i en fåtölj, liksom hade äfven hon velat sofva. — Om hon somnar, tänkte Cynthia och tillslöt ögonen, skall jag strypa henne innan hon fått tid att skrika, och jag skall fly genom detta fönster, hvilket, såsom jag märkt, öppnar sig utan buller. Men en oförutsedd händelse öfverändakastade alla Cynthias planer. Dörren öppnades plötsligt och en af karlarne