Göteborgsposten – 24 mars 1864, sida 1

Olyckshändelsen vid Sheffield. Vi ha redan omnämnt hurusom genom en sönderbristande vattendamm i närheten afstaden Sheffield i England en förfärlig olyckshändelse förorsakades. I senare engelska tidningar gifvas nu närmare detaljer i detta atseende, af hvilka vi meddela följande: Först nu då den första fasan lagt sig, börjar man att kunna uppskatta, ehuru långt ifrån fullständigt, den olycka som tilldragit sig. ÅÄnnu sväfvar man likväl i ovisshet om rätta antalet af menniskolif som gått förlorade. Knappast en timma förflyter utan att bringa underättelse om nya lik som påträffats, eller, hvad som nära nog är detsamma, om personer som saknas. Största delen at de funna döda kropparne ha blifvit förda till arbetshuset i Sheffield. Bland liken finnas många, som ännu ej blifvit igenkända. Öfver 250 döda ha blifvit anträffade och blott tiden kan upplysa om huru många som ytterligare förgåtts. Bland de på nyssnämnda arbetshus igenkända liken finnas män och qvinnor at hvarje ålder, från barn om 14 dagar till ålderstigna om 80 år. Nära nog hälften utgöres af personer emellan 20 och 40 år — tolk i deras bästa ålder, som med skäl kan antagas ha besutit styrka och kraft nog för att rädda sig, ifall menskliga medel varit af något gagn emot den förfärliga katastrof, som kom öfver dem. Intet annat än försynens skickelser, om vi så få kalla dem, synes ha afvändt det gemensamma ödet från några af innevånarne i de hus, som nåddes af floden. Några få som af fruktan eller instinkt klättrade upp på taken af sina hus blefvo sålunda räddade; många, som verkligen lyckats att vinna dylikt temporärt skydd, drunknade sedermera, då vattnets tillvåxande kraft drog med sig husväggarne. Det finnes många exempel på att personer på nästan underbart sätt bletvo räddade från att fattas af öfversvämningen, men intet exempel på att de som medförts at strömmen lyckats rädda sig, ty för dem fanns intet hopp. De kastades omkring i vattenhvirfveln, som uppslukade ung och gammal i en gemensam förfärlig död, och storväxta, kraftfulla män ligga nu sida vid sida med dibarn i de rum, som egnats åt emottagande af offren. Beträffande beskaffenheten al den reservoir, hvars vatten åstadkom den rysliga olyckan må nämnas, att densamma var ett slags mindre sjö, bildad derigenom att en fördämning blifvit uppbygd tvärs öfver en trång dal, som samlade regnvattnet från de omgitvande kullarne. Ytan af det sålunda inneslutna vattnet var nära en fjerdedels svensk mil i längd, 1,500 fot i bredd och det egde ett djup, som vexlade emellan 60 och 70 fot i dess centrum eller var ungefär 40 tot i medeltal. Sjelfva uppdämningen, som skulle hålla vattnet inom dess gränser, tycktes vara stark nog för att motstå hvilken tryckning som helst; men utgången visar, alt stark som den var, var likväl vattnet vida kraftigare. Reservoiren hade fyllts under den föregående tiden och fredagen d. 12 d:s hade vattnet nått sin höjdpunkt. Vattenmängden var ofantlig, och drifna af den starka vind som nämnde dag var rådande, slogo dess vågor med förfärlig kraft mot uppdämningen. Dessa företeelser uppväckre fruktan hos många. Fördämningen betraktades af många med misstroende, och man började att inom sig sätta dess styrka i tråga. Denna sarhåga spridde sig, och de personer som bygt densamma blefvo estersända. Man skickade en varning till de lägre liggande byarne, och folket väntade med fasa på signalen. Så mycket arbetare man kunde så fatt i sattes till verket, för att afvända den