Göteborgsposten – 24 mars 1864, sida 1

XI. Några timmar senare blef Cynthia bortförd då hon skulle inträda i Wapping. Vi ha sett zigenerskan bunden, med en kapuschong dragen öfver hufvudet och sälunda urståndsatt att både röra sig och ropa. Fåfänga voro hennes försök att frigöra sig. Vagnen rullade hastigt framåt, och tiggarqvinnan hade så starka armar, att Cynthia ej kunde få bort kapuschongen som man dragit öfver hennes hufvud. Hvart förde man henne? hvad ämnade man göra med henne? Cynthia gjorde sig dessa båda frågor med förfäran. Sedan erinrade hon sig att Jean de France sagt att hennes son hade fiender, och att dessa fiender genom alla möjliga medel skulle försöka tvinga henne att förråda sig. Tiggarqvinnan styrkte henne i denna åsigt, då hon hviskade i hennes öra: — Akta er! det gäller er sons lif, som ni skulle blottställa om ni försökte att komma undan. Men Chynthia var en stark qvinna, hon visade ej minsta tecken till förskräckelse. Hon mumlade endast under kapuschongen: — Säkert har denna qvinna tagit miste på person, ty jag har ingen son! Tiggarqvinnan fortfor: — Om ni vill låta binda för era ögon, skall man taga bort kapuschongen, och ni skall andas friare. (Forts.)