handla hvaraf du har behof för att föra denna sak till ett lyckligt slut. Miss Ellen hade åter börjat småle, och hennes ansigte antog ett gäckande uttryck. — Ni känner denne gamle sprätt som man kallar sir Arthur Rood och hvilken är dödligt förälskad i mig? — Ja visst. — Ända hittills har ert hus obevekligt varit stängdt för honom. — Derföre att jag visste att han misshagade dig. — Han misshagar mig ej mer, min onkel: ni skall bjuda honom på middag till imorgon. — Må ske! sade sir Robert. — Och utom honom viscount Alberic Berny och den lille baroneten sir Wdvard Johnson; båda två älska mig lika högt och darra på sina sadlar då de möta mig till häst på mina morgonpromenader. — Vidare? sade sir Robert i tonen af en subaltern som tager ordres. — Jag måste ha två män för den enlevering hvarom jag talat med er. — Hvem ämnar du enlevera? — Cynthia, Rogers mor. Man kan taga dessa två män bland ert tjenstefolk; ni har två lakejer, Joe och Black, som ha en herkulisk styrka; ni skall ålägga dem att lyda mig. Jag sörjer för det öfriga. Hon ringde och befallde fram sin vagn.