Göteborgsposten – 24 mars 1864, sida 1

och då sir Robert betraktade henne och frågade sig om han ej drömde, tillade miss ellen: — Min onkel, om ni lemnar mig frihet att göra som jag vill, skall jag vinna det mål ni sträfvar efter: att låta Roger stiga ned från sin pärstol. Lionel skall efterträda honom utan buller, utan skaudal, i titlar och förmögenhet. — Men, sade sir Robert, hvad skall det då bli af Roger? — Han skall försvinna ... med mig. Hon tillade med infernaliskt koketteri: — Han skall alltid vara rik nog af min kärlek. Baroneten sir Robert Walden såg på sin nicce med bestörtning. — Men, sade han slutligen, hvad intresse leder Jean de France att göra sig till Rogers beskyddare? — Ah! sade miss Ellen, ni vet ej huru stort denne mans högmod är. Roger är hans skapelse, och han, zigenaren, parian, sonen af en utstött och förbannad stam har förmått sätta ett barn af sin stam på en engelsk pärs stol. — Det är sannt. Nu förstår jag. Och du tror dig kunna strida mot denne man? — Ja, sade miss Ellen beslutsamt; ja om ni låter mig handla, om ni lyder mig, om jag får frihet att gå och komma när jag behagar utan att behöfva redogöra för mina handlingar. — Nåväl! sade sir Robert Walden i det han gjorde en plågsam ansträngning för att qväfva sitt samvetes röst som ropade inom honom, jag beviljar dig den frihet att