Göteborgsposten – 22 mars 1864, sida 1

till denna, men gör omvägar för att återintrada i Wapping. Jag fruktar alltid att man skall låta följa dig. Cynthia gick i det hon lofvade att efterkomma Jean de Francees vilja. Läkarcus bostad var belägen i det folkrikaste och eländigaste qvarteret i London näst Wapping. Der hade han sina kunder, ty hans oordentliga vanor, ogenerade manr och vårdslösa toalett tilläto honom ej att ha kunder bland de bättre klasserna. Han bebodde tillsammans med en gammal tjenarinna bottenvåningen af ett litet hus, i hvilket han inrättat ett rum till kemiskt laboratorium. Det var i detta rum han lät Cynthia inträda. Den arma modren satte sig, och under det Bolton tillredde sin dryck, sade hon: — Ni är mycket lycklig ni, som får gå att se honom. — Stackars mor! sade Bolton. — Ack! sade hon, jag vågar icke ens tala om honom så att Jean de France hör det. Om ni visste hur han snäser mig! ... Männen äro hårdhjertade . . de förstå icke hvad en stackars qvinna lider, som blott har en son och är dömd att aldrig få se honom. Cynthia fällde tårar under det hon yttrade detta. — Nåväl! sade Bolton rörd, om ni lofvar att vara mycket förståndig att ej förråda er ... Han gjorde en paus och betraktade zigenerskan. — Öh! Fullfölj! utbrast hon hopknäppande händerna. — Skall jag låta er få se er son här om några dagar. Cynthia lät höra ett rop af glädje. — Han är mycket nysiken att få se ett kemiskt la