Göteborgsposten – 21 mars 1864, sida 1

———— ——E0— — Skarpskjutning. Till chefsembetet för Göta artilleriregemente har från general-fälttygmästaren ingått förfrågan, huruvida Tånga hed, belägen i närheten af Wårgårda jernvägsstation, kan åt regementet i början af April månad upplåtas i och för skarpskjutning med refflade kanoner. Härå har det svar från chefsembetet aflåtits, att detta endast låter sig göra, för så vidt den tillernade expropriationen af nämnda hed till denna tid hunnit verkställas. ÅÄngf. London, kapt. Blidberg, har enl. hit ingånget telegram anländt till London sistl. thorsdag d. 17 d:s. Fartyget hade på ditvägen måst anlöpa norsk hamn för att förse sig med kol, hvilket, i anseende till det hårda väder hvarmed fartyget haft att kämpa, tagit slut under resan. Norska Storthinget. Straxt efter det H. M:t konungen inom Storthinget hållit sitt förut af oss meddelade trontal och åter begifvit sig till slottet, begaf sig storthinget in corpore till honom. Presidenten (Harbitz) höll dervid följande af storthinget antagna tal: Nådigste konung! Näst förtroendet till Guds bistånd är det öfvertygelsen om, att landets konung har samma mål för ögonen som nationens representanter, som låter dem med förtröstan skrida till utförandet af sitt värf. Vi, som i en orolig tid och under brydsamma förhållanden församlats på E. Mt:s bud, tacka Gud, derföre att vi kunna med denna öfvertygelse skrida till vårt arbete. Eders M:ts närvaro hos oss skall för oss lätta dess utförande, och vi tacka derföre hjertligen E. M:t, att Ni kommit till oss, och vi känna desto djupare den glädje, hvarmed folkets representanter alltid se sin konung i sin midt, som vi djupt känna vårt ansvar. Nådigste konung! Det kall, Ni af Gud mottagit, att stå i spetsen för tvenne förenade folk, är högt och ansvarsfullt, och konungakronan är ej lätt att bära. Stundom inträffa rider, då hon är dubbelt tung. Måtte då öfvertygelsen om, hvad vi här å folkets vägnar tolka, att E. M:t eger dess kärlek och tillgifvenhet, lätta kronans börda. Storthinget har med uppriktigt deltagande mottagit underrättelsen om H. K. H. prins Augusts trolofning. Vi lyckönska E. M:t och de förenade rikena till denna förbindelse. Vi nedkalla Herrans välsignelse öfver E. M:t, H. M:t drottningen och hela det kongl. huset. H. M. konungen svarade derå: Mina herrar! Det är alltid en glädje för mig, att genom det norska storthinget mottaga uttrycket at norska folkets tillgifvenhet. Det har legat mig om hjertat, att infinna mig ibland eder, för att äfven derigenom visa hvilken betydelse jag fäster vid edra öfverläggningar. De händelser, som utvecklat sig sedan vi sist skiljdes åt och hvilkas allvar vi alla känna, kräfva åter samråd mellan konung och tolk, och de försäkringar, med hvilka j hafven helsat mig, gifva mig den öfvertygelsen, att detta samråd skall befästa det ömsesidiga förtroendet, som gilver oss styrka att, då pröfningarne komma, bära dem tillsammans. Med förtröstan till den allsmäktige, som hittills beskyddande omhägnat de förenade rikena, skall jag söka uppfylla det kall, som blifvit mig anförtrodt, och jag förlitar mig med trygghet på det norska folkets redobogenhet till uppoffringar, då det gäller att gemensamt med broderfolket upptylla, hvad vi anse för vår pligt. Nottagen, mina herrar! försäkringen om hela min kongl. ynnest och bevågenhet!