Göteborgsposten – 17 mars 1864, sida 1

spöket nu omsider skulle befria honom från sin närvaro, — det är visst att ers nåd bör ha fått vana att sofva. Denna fina hänsyftning på den eviga sömnen roade sir James. i — Skall jag gå och hemta ers nåds häst? frågade den glade arfeigen— Hvarfore det? frågade sir James i det han tömde ett andra glas vin. : — Men ... ers nåd ... har icke ers nåd sagt... att han önskade ... sofva? — Jo visst. Denna gång utbrast sir James i ett gapskratt. — Aha! sade han, tror du kanhända att jag nu skall återvända till andra verlden? — Ers nåd glömmer att vi nu ha sommar, och att dagen inbryfer tidigt. — Nåväl? — Jag hörde alltid min aflidne far säga, fortfor Wills naivt, att de döda voro tvungna återvända i sina grafvar innan dager. — bet är sannt; men jag slipper, jag. Wills började känna en viss förskräckelse. — Ers nåd tänker då sofva här? — Ja, i denna fåtölj. Sir James flyttade sin fåtölj framför brasan och satte sig så beqvämt han kunde. Wills fruktan ökades. Sir James tillslöt ögonen och snart hörde jägaren ett ljudligt JUN I ij — Nå ... huru skall ers nåd då återvända? i