Göteborgsposten – 15 mars 1864, sida 2

skulle tillsalla Hannover, af hvilket det dessutom är omgifvet. Men konungen af Hannover skulle derför afstå från sina arssanspråk på Braunschweig (67 qvadratmil med 260,000 innevånare) till förmån för Preussen, som äfvenledes gör, ehuru mycket tvitvelaktiga, arfsanspråk derpå, så att Braunschweig efter den nuvarande liniens utslocknande skulle tillfalla den preussiska staten. Österrike skulle at Preussen erbålla några områdesandelar i Öfra Schlesien, hvilka nu nästan alldeles skära ini Böhmen och österrikiska Schlesien med ungefär 30 till 40,000 innevånare, så att den österrikiska gränsen derigenom skulle bli ojemförligt bättre dragen, än nu är fallet. Ryska kabinettet tros understödja denna plan, hvilken dessutom är för detsamma gynnsam, emedan ryske kejsarens arfsanspråk på Holstein, genom hans nära slägtskap till Öldenburgska huset, kommer en grad längre fram, än de nu äro, och derjemte dessa anspråk sedan kunna utsträckas äfven till Slesvig. Detta naturligtvis under förutsättning, att Ryssland skulle kunna medgifva uppkomsten af en sjömakt Tyskland, ett medgifvande som väl kan ha sin sannolikhet för sig, alldenstund en sjömakt Tyskland i många hänseenden skulle vara det vida behagligare än ett sjelfständigt och starkt Skandinavien. Det börjar alltmera framträda som en sannolikhet, att Danmarks splittring icke längre skulle vara någon för Ryssland okär tanke. Augustenborgaren eller, som han kallas i Tyskland, hertig Friedrich von Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg skulle i ersättning erhålla arfsanspråk på Slesvig-Holstein efter huset Oldenburg och ett stort säteri i Preussen. Vi antaga för Europas heders skull att dessa planer skola gå i vatten med vårens första värmande strålar. Inom engelska parlamentet egde den 7:de och 8:de förhandlingar rum om kriget mellan Tyskland och Danmark och om Englands ställning till detsamma. I Underhusets möte d. 7:de uppmanade Disraeli premierministern att afgifva närmare upplysningar om invasionen i Jutland. De meddelanden, som regeringens ledare hittills lemnat härom i Öfveroch Underhuset, tyckas strida emot hvarandra, sade han. Lord Palmerston hade för ett par dagar sedan sagt, att inryckandet i Jutland ytterligare ökade den orätt, som de tyska makterna begått. I Öfverhuset skulle deremot lord Russell hafva yttrat, att han af den preussiske gesandten mottagit en officiel förklaring, hvilken gick derpå ut, att inryckandet i Jutland endast var en följd af danska regeringens befallning om tyska fartygs uppbringande. Tal. sade, att det skulle vara honom kärt, om han af premierministern kunde erhålla autentiska upplysningar, isynnerhet om han äfven kunde få veta, hvilka åsigter den engelskah regeringen hyste om det handlingssätt, som de tyska makterna iakttagit. Lord Palmerston svarade, att de berättelser, regeringen erhållit nemligen från de tyska makterna), äro af den mest motsägande beskaffenhet. Först hade man sagt den engelska regeringen, att invasionen företagits i strid mot de utfärdade befallningarne, derefter hette det, att man gitvit Wrangel en tillrättavisning, och den sist mottagna förklaringen gick derpå ut, att samtycke gitvits till inmarschen i Jutland. Ett at skälen var utan tvitvel befallningen om tyska fartygs uppbringande, ett annat var nödvändigheten af att beskydda de tyska trupperna mot anfall af de danska trupperna. Hvad engelska regeringens åsigt angår, så anser hon hela fälttåget norr om Ei: vara en våldshandling, riktad mot Danmarks oberoende, och tror denna våldshandling icke rättfärdigas af sakernas ställning. — Sir C. Douglas frågade, om det var sannt, att engelska regeringen föreslagit tyska förbundet, att deltaga i konferensen. — Lord Palmerston svarade, att engelska regeringen ursprungligen föreslagit en konferens, hvarunder vapnen skulle hvila; men detta förslag hade ej ledt till något resultat. Derefter hade man föreslagit Österrike och Preussen en konferens utan vapenhvila. Man väntade ännu på svar härå. — Mr Fitzgerald önskade veta, om man direkte gjort tyska förbundet något förslag att deltaga i konferensen, och om något direkt svar ingått. — Lord Palmerston svarade, att Förbundet erhållit underrättelse om, att en konferens sannolikt skulle komma att sammanträda, och att man skulle uppmana Förbundet att skicka en representant. Hos Förbundet hade emellertid yppats någon svårighet med —— — — EEE -—— S-RAEE: 3 5-s a —(cs; Re 3, —— — —— ——