Göteborgsposten – 14 mars 1864, sida 1

— Nu afton! Hon påtog åter sin kappa, nedfällde ånyo slöjan framför ansigtet och ämnade just gå, då karlsteg hördes från gatan, hvilka upphörde utanför dörren till butiken, hvars fönsterluckor voro tillslutna. Miss Ellen stannade orörlig. Man slog två försigtiga slag på dörren. Dai-Natha kastade ett frågande ögonkast på den unga flickan. Miss Ellen tvekade ett ögonblick; derefter drog hon sig tillbaka i ett inre butikrum som var skildt från det yttre rummet genom en afskrankniug med glasrutor, innanför försedda med förhängen. : — Öppna, sade hon. En obestämd aning underrättade miss Ellen, att den sene besökaren skulle intressera henne på något sätt. DaiNatha öppnade dörren på gläut. i — Hvem der? frågade hon. — En man som betalar frikostigt. Miss Ellen darrade vid ljudet af denna röst. Hinduqvinnan öppnade dörren helt och hållet och miss Ellen, som kunde se allt utan att sjelf bli sedd, granskade den inkommande. Det var en man af medelmättig växt, rödt, något gråsprängdt hår, långt och kantigt ansigte, liknande en mårds. Han bar på hufvudet en pelsmössa som var neddragen ölver ögonen, och hade kappkragen uppdragen öfver hakan. — Du må dölja dig hur mycket du behagar, tänkte miss Ellen, jag har igenkännt dig. du förberedd, sade zigenerskan. God