Göteborgsposten – 14 mars 1864, sida 1

sådana omständigheter temligen förlåtligt att en och annan med födgeni begåfvad Jens beslutade att rädda de stackars kräken från den hotande taran, och efter att förgäfves ha blifvit utskickad af sin officer för att köpa matvaror, som pant: för etgarons lojalitet exeqverade en för våra fiender bestämd gås eller höna. Slikt kan enligt engelsk statsrätt hvarken kallas att röfva eller stjäla, endast rädda; det var Ju precist på samma sätt som vår flotta år 1807 räddades från att illa i fransmännens händer och det blef derföre ett stående talesätt i det militära hvardagsspråket, att alla förnödenheter som hade skaffats efter ofvanberörda engelska metod och med utsigt till samma slags ersättning som vi fingo för vår flotta, kallades räddadeJag skulle kunna nämna mångfaldiga exempel på sådana räddningssörsök, som den icke alltför stränge moralisten skall finna mer eller mindre förlätliga, men jag vill endast nämna ett par. Man må gerna betrakta dem som fingerade. En ordonans får på återtåget en order till en i en afsides belägen gård inqvarterad olficer; sent på aftonen kommer han till sin bestämmelseort, uppdrar åt några karlar, som stå utanför dörren att hålla hans häst, går in och får der veta att officern på annan väg fått del af ordern och redan marscherat utaf. Då han kommer ut äro slynglarne försvunna med hästen. Fienden kan väntas hvarje ögonblick. Kan väl någon nu, kalla det en häststöld om karlen tör att rädda sig sjelf hade satt sig i besittning af den första bästa slesvigholsteinska häst han fann bunden utanför en d:o krog, och på den vände tillbaka till regementet? man skulle på sin höjd kunna vara srestad att kalla det ett lyckadt räddningsförsok?. En officer blir vid hemkomsten till sitt qvarter i Sönderborg den törsta attonen efter reträtten ytterst förbluffad öfver att se sin uppassare framtaga ett par splitternya morgontofflor i stället för de gamla begagnade. Hvad vill det säga? Hvar äro mina gamla toffior? Jens drar på axlarne. )Jo, si div gick så fort i väg från Slesvig, att di ble ståendes under sänga : Yvartert, och div ånkade ja så grufveliät, men så kom vi en gång förbi en vagn, som låg ikullvälter i gropa mit koffertar och tornistrar, och sir lyttnanten utanpå en å dom satt di hära Åschangtilar skorna. Dom ska fälle tysken inte ha, tänkte jag, och så rädda jag dom. Att officeren häraf tog sig anledning till att hålla ett passande soredrag öfver räddningsväsendet i sin helhet med tilläggande af en för tillfället lämplig varning, behölver jag väl knappast att tilltoga. Olxckan var emellertid den att det ofta var svårt nog för en eller annan syndare med oklara rättsbegrepp alt utan en sådan vägledning skilja mellan de mer och mindre otillåtliga räddningsförsöken. Soldaterna hade, då de lemnade Slesvig och marscherade genom Fleasborg, sett hvilka massor al täcken och födoämnen, som follo i fiendens händer, och många ibland dem hade dervid tått ett alltför starkt begär till aatt :ädda och då de anlände hit, icke utan fruktan för att älven Sönderborg snart skulle uppgifvas, gick af denna orsak under de första dagarne mycket buller om buller. Ett betydligt antal tunnor, innehållande intendenturfläsk, blef sålunda på stående fot och utan bistånd af vederbörande nataralmajor eller kapten utportioneradt mellan denna improviserade frivilliga bergningskö , Ja, man påstår till och med att en och annan särdeles ilrig medlem al densamma skall ha räddat en hel skinka för sin del. Jag vill dock icke ingå i någon slags undersökning rörande pålitligheten af detta