Göteborgsposten – 12 mars 1864, sida 1

utan förbarmande. Nu är det krig. Du vill att jag förblifver zigenerska? Nåväl, jag skall strida med händer och klor, som en öknens dotter. Akta dig, Jean, akta dig! — Som du vill, svarade Jean kallt. Emellertid ger jag dig tjugofyra timmars besinningstid. — Ej en minut, svarade hon. Jean de France höjde på axlarne och återtog sin hatt och sin kappa. Då han skulle hoppa öfver balkongen höll zigenerskan honom tillbaka. — Ännu ett ord, sade hon. Denna gång förmärktes en lätt darrning i hennes röst. — Jag hör, sade zigenaren. — Vaka mer än någonsin öfver sonen till din syster, Jean! öfver din konung! Hans fiende kryper i skuggan i detta ögonblick. Kom ihåg kapten Maxwell och Sanet Georgsfästet. — Jag är redan förberedd, svarade Jean, men jag tackar dig icke desto mindre för underrättelsen. Ett sista ord: hvilka äro de qvinnor som vänta på dig i båten? — Elspy och hennes syster. — Ah! den sköna egyptiskan. 60 — skulle du vara svartsjuk på henne? — Skulle du vilja våga ditt lif för henne? fortfor zigenerskan. — Ja! svarade Jean.