Göteborgsposten – 12 mars 1864, sida 1

LmWwW-W —— Q. Z—2.-—— -—Å.6(———— fall är af underhaltig beskaffenhet. Och ändå, o, du sparsmakade, upplysta och bortskämda publik, kastar du dig vid hvarje gammalt års slut eller det nyas början med en nyfikenhet, som af ingenting låter sig hejdas, öfver en hvarje år regelbundet utkommande, af de mest oförsynta osanningar uppfylld liten bok, som inom sitt inskränkta utrymme herbergerar lika många vilseledande uppgifter, som det finnes dagar på året. År du i goda ekonomiska omständigheter, lägger du dig kanske till ett exemplar inbundet i marokin och prydt med guldsnitt; i alla händelser, du må vara rik eller fattig, stående på samhällets höjder eller krälande vid dess nedersta trappsteg, bildad eller obildad, intresserad af litteraturens alster eller icke, du försummar dock aldrig att förskaffa dig henne, oaktadt du af erfarenhet dock borde veta, att i henne ingen trovärdig sagesman är att förvänta. Vi mena — Almanackan, det är klart. Ja, klart, just så står det också vanligen, när det är som värst mulet, i denna af vetenskapsakademien autoriserade broschyr, hvilken ganska lätt skulle kunna hänföras till skrifter af det slag, som tryckfrihetslagen stämplar såsom utgifna till allmänhetens förvillande. Äfven vi besitta af denna bok ett exemplar, häftadt och skuret för 14 öre rmt, och erinrades vid en liten titt i detsamma, om namnet på den månad, vi som bäst hålla på att genomlefva. Vårmånad, står det, bestämdt och tydligt, är vedernamnet på månaden Mars. Nu frågas billigt, är detta vår? Kan denna behagliga omvexling af regnoch snöslask upphöjas till rang, heder och värdighet af vår, denna årstid som skalderna besjunga som en yster gosse med violer och sippor i lockarne och omgifven af en jublande skara af morgonfriska, muntert drillande lärkor, hvirflande i den ljusblå ethern och badande i de ljumma strålarne af den lifgifvande vårsolen, som med sina varma kyssar uppväcker naturens älsklingar, blommorna, hvilka under den långa vintern slumrat under det kalla, men rena, hvita snötäcket. Tackar ödmjukast, de enda strålar som oss bestås äro duscharne från våra takrännor och de varma kyssarne skänkas oss af den bistra nordanvinden och de yrande snöflingorna. Låtom Öss derföre en gång för alla komma öfverens om att, trots almanackan, hädanefter tänka oss Mars månad som vintermånad, ty såsom sådan har han nu i många herrans år tydligen ådagalagt, att han önskar bli betraktad. Bättre sent än aldrig, är ett gammalt ordspråk, hvilket torde kunna användas på en annan nära nog lika oundgänglig bok, som i dessa dagar i sin blå och svarta uniform insinuerat sig i publikens åtanka. Det är Göteborgs adresskalender för 1864. Sedan man nu i ötver ett år sväfvat i okunnighet om hvar, om icke precis en sjelf, åtminstone ens nästa varit hemma, kan man nu mot 2 rdr rmt skaffa sig svart på hvitt på den saken. Det är eget nog att i en stad med så vidsträckt handelsrörelse som Göteborg, endast hvartannat år behofvet af en adresskalender gör sig gällvnde. Patron Adamsson eller hvar bor du? Satans djuphet, satans raseri, skådespel(?) m. m., se der de uppfriskande titlarne på största delen af de böcker, som åtminstone utifrån möta åskådarnes blickar i den nya bokhandel, som öppnats i närheten af vattenreservoiren vid f. d. Gamle Port. Det är väl att vatten finnes så nära till hands, så brinnande äro de lågor som uppstiga från den i fönstret till samma boklåda exponerade bekanta litografien, föreställande Breda och Smala vägen — icke i Masthugget, utan genom lifvet. Hela den yttre apparaten tyckes tillkännagifva att detta etablissement uteslutande