Ligenarnes Konung!b). Roman af Ponson du Terrail. — Nåväl, jag är äregirig; ja, jag är ända till galenskap högmodig; och det är just emedan Roger är af vår stam som jag vill med honom dela hermelinsmanteln som ni kastat öfver hans skuldror. Om du visste, Jean, hvad jag ibland lider, då denna id bränner min hjerna som eld! Ah! du skulle ha förbarmande. Maka till lord Asburthon, pär af England! jag, en zigenerska! bära på min panna en markisinnas krona! Det är af högmod ni gjort en stor herre af Cynthias son. Nåväl, jag svär att om du låter mig tillväxa i makt, ni en dag skola bli stolta öfver er syster. Jag skull vara öm och god emot er alla, och ni skola ej ha ett mera tillgifvet hjerta än markisinnan Asburthons. — Det är omöjligt! sade Jean med en åtbörd af otålighet; var en förnäm dam om du kan, men jag vill icke, jag upprepar det, att min systers son, att vår konung tjenar dig till trappsteg. Zigenerskan reste sig, blek som ett lakan och med läpparne skälfvande af vrede. — Jag har bönfallit, Jean, sade hon, du har varit ) Forts, fr. N:o 59.