Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

grep han icke tillägget, och varningens djupa betydelse gick således förlorad. Så vidt man känner, ha inga egentliga våldsamheter blifvit begångna, utom att en snickarlärling anklagats för polismästarens handgripliga öfverfallande. Vid förhöret på stod pojken att han blifvit skuffad på polismästaren, som han icke kände. På samma gång man måste beklaga det förefallna oväsendet, kan man ej undgå anmärka, att det ökades genom polismästarens hufvudlösa åtgöranden. Det visade sig också att han hvarken åtnjuter eller kan förvärfva sig respekt blaud folkmassorna. När jag nu kl. 10 på aftonen slutar detta bref, berättas det att äfven i afton en mängd folk, deribland ganska många välklädda, är församladt på Gustaf Adolfs Torg. d. 8 Mars. Tyvärr antogo oroligheterna i går afton en än mera rå karakter, än aftonen förut. Från skrål och hurrarop af en hop gatpojkar på söndagsaftonen, öfvergick det till våldsamheter i går afton. Dessa våldsamheter voro påtagligen en demonstration mot polisen, hvars ledare alldeles icke iakttagit den takt och urskillning som af densamma kunnat fordras. Emellertid blef det absolut nödvändigt, att polisstyrkan, biträdd af garnisonspiketer, hämmade våldsamheterna. Så skedde ock efter ganska kort tidssorlopp. Belätenheten dermed minskas likvisst genom det ytterst brutala sätt hvarpå särdeles poliskonstaplarne gingo tillväga med sina battonger. Åfven personer, som voro på hemvägen från teatern eller enskilda samqväm, och som icke ens följde med folkströmmen, utan bemödade sig att vara så långt ifrån den som möjligt, personer, som för att med desto större säkerhet komma hem, begagnade slädor — tillochmed välklädda fruntimmer som fredligt färdades tram, blefvo öfverfallna af poliskonstaplarne och tilldelades svåra slag, samt förföljdes under fortsatt misshandling. I afton — jag skrifver detta kl. 12 på natten — samlades visserligen ganska mycket folk på Gustaf Adolfs torg vid 8-tiden, men sinnesstämmingen antydde nu mera nyfikenhet än oro. Polisen iakttog också en berömvärd humanitet, antydde arbetsklädda personer att fortsätta sin väg, att icke stanna och åstadkomma trängsel och att förhålla sig stillsamt. Detta allt gjorde äfven önskad verkan. En piket af Lisgardet till häst ankom till torget, gjorde der halt, och sände starka patruller utåt de större gatorna, men utan att mötas al några fredsstörare. Emedan en stor mängd arbetare från fabrikerna på Söder, hvilka infunnit sig på Gustaf Adolfs torg, återvände i massa till Söder, afsändes dit en stark patrull; men arbetarne förhöllo sig stilla och patrullen återvände snart. Då jag nu slutar detta bref hör jag gardespiketer marschera hem från torget. Den förstärkta poliskåren permitteras; jernbärarne, som konstituerats till extra poliskonstaplar, hemsändas äfven, och staden är nu försänkt i djupaste stillhet. I morgon börjas polisundersökningen; antagligen kommer den att bedrifvas med min sta möjliga stränghet. Öfverseende tarfvas å ömse sidor.