Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

alla fall om er berättelse blir lika svart som er drogue, kommer jag att skälfva af fasa. Han erbjöd doktorn fätöljen som miss Ellen nyss lemsnat och satte sig sjelf midt emot kaminen. — Min berättelse, återtog Bolton, går ungefär sjutton år tillbaka. ; — Då är det en gammal historia. — Ni sjelf, ers nåd, är hufvud ersonen i den. — Men jag var ju då knappt mer än tre eller fyra år gammal? — Riktigt. — Berätta, berätta fort! ty ni börjar i hög grad förbrylla mig. — Händelsen tilldrager sig i Indien, i Calcutta, fortfor Bolton, under det er salig far var guvernör der. En mörk natt inträdde tvenne män i guvernörspalatset och bortstulo ett barn. — Ah! utbrast Roger, och hvilka voro dessa män? — Zigenare. — Och barnet? — Ers nåd. — Det tyckes då som de ej lyckats efter jag nu är här. — De lyckades deremot, och när solen gick upp var ni tio mil från Calcutta, midt i zigenarlägret. — Det var besynnerligt! mumlade Roger. — Besynnerligt, men sannt. — Emellertid har man aldrig omtalat detta för mig. — Blott tre män ha kännt till denna hemlighet: ne