Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

men dock uteslutande af sådana personer, som i fall de hade kommit till det tillämnade antiskandinaviska mötet, af sjelfva Polisbladet undfått hedrande orlofssedlar. Om La Croixs salong hade kunnat rymma 3,000 personer, skulle platserna upptagits; men nu nödgades en stor mängd folk som kom efter kl. 7 vända vid portgången. Bara sämre solk— säga de förskräckta nu naturligtvis. Men hade samma folkmassa infunnit sig utanför den tilltänkta, men dödfödde antiskandinaviska sammankomsten, så hade det hetat: en ofantlig folkmassa; bestående af bildade och väl klädda personer hade infunnit sig utanför lokalen, uttryckande sina varmaste sympatier mot ett aktivt deltagande i danska kriget. d. 7 Mars. Då jag skref er till i går antydde jag att de förskräckta skulle bemöda sig att stämpla det i går hållna mötet för uttalandet af sympatier för Danmark såsom af alldeles ingen betydelse. — Om ni läser Dagligt Allehanda så skall ni få bekräftelse på min förutsägelse. Men de förskräckta hafva derjemte njutit en stor fröjd, på hvilken de skola frossa sannolikt i två månader. Efcer mötets slut, och sedan deltagarne i detsamma begifvit sig hem, började en hop okynniga pojkar att hålla väsen, och i stället för att låta detta bortdö genom att ej egna det någon uppmärksamhet, begingo en stor mängd bättre folk den oklokheten att förblifva i de hurrande pojkarnes grannskap och derigenom uppmuntra dem till oljud. Då bullret tilltog och allt mera folk tillkom, ansåg sig polisen böra häkta en mängd folk, ända till 77 personer och af olika samhällsklasser, hvarjemte brandsprutor flitigt användes der stora folksamlingar förfunnos och der vatten var att tillgå. Otvifvelaktigt är att både häkningarne i massa, äfvensom vattenbesprutningen var å polisens sida lika oklokt, som det uppretade tolkmassan. Jag har icke försport hvarken under samtal eller i dagens tidningar att man dristat påstå att Aftonbladet direkt haft del i gatubullret; men jag är fullt förvissad om, att i fall den aldra ringaste anledning dertill kunnat utletas, så hade den tagits med förtjusning tillgodo och vederbörligen exploiterats. Om blott någon enda af Aftonbladets talrika tryckeripersonal blifvit häktad, hvilket fynd! — Nu begaf sig att en medarbetare i Dagligt Allehanda, och en bokhållare på Allehandas kontor, verkligen blefvo arresterade under några timmar; men det var af ingen betydenhet, utan för dem sjeltva. Lektor Bjursten, också medarbetare i Dagligt Allehanda, grep sig an och med polismästarens begifvande talade till en folkhop; men till vedergällning härför blef hr B. på polisens löranstaltande, under det han talade med stor hänförelse — öfverspolad med en väldig vattenmassa, och har nu en grundlig snufva för sin patriotism. ÄÅrven italienska vice konsuln Le Cocq, som kom helt lugnt gående från Hotel Rydberg, blef arresterad derföre att han, omgifven af de på torget hurrande, ansågs hu deltagit i rörelsen. Italienska ministern Taliacarne har på förmiddagen i dag besökt utrikesministern och anmält Le Cocqs arrestering, och emedan den befunnits obefogad begärt upprättelse. Vid polisförhöret i dag, till hvilket Le Cocq infunnit sig på kallelse, har nemligen icke den ringaste anklagelse kunnat riktas mot honom, hvarföre polismästaren i stället för att söka ursäkta den obetogade arrestationen yttrade: hr Le Cocq skiljes från målet, men varnas. Som hr Le Cocq icke är särdeles hemmastadd i svenska språket be