Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

— bet är verkligen vänskapsfullt af er att komma och helsa på mig dagen efter min äterkomst. — Pardicu! Jag skulle ha rest till er i Amerika om jag haft pengar. — Ni borde ha vändt er till min intendent, sade Roger i en vänligt förebrående ton. Bolton ref sig i hufvudet och återtog: — Det var just hvad jag gjorde; men denne hade ännu mera brådtom än jag att komma undan, och när fartyget lemnade Londonerbryg gan och jag slog rappel i mina fickor efter mina guiner, fann jag att de alla blifvit qvar på värdshusen. Roger kunde ej hålla tillbaka ett godt skratt. — Se så! nu till mitt ärende, återtog Bolton i det han drog upp en liten flaska ur sin ficka och satte på kaminen. — Hvad är det der? frågade Roger. — En märkvärdig drogue, svarade Bolton. — Ej för min räkning, förmodar jag, utbrast markisen; jag har en förträfflig helsa. — Det är fullkomligt sannt, icke desto mindre är det för er räkning jag beredt denna drogue. — Ah! hvad menar ni? Boltons ansigte fick hastigt ett allvarsamt och begrundande uttryck. — Ers nåd, sade han ofter en stund, jag har kommit hit för att tala med er om vigtiga saker. — Bah! utbrast Roger med ett spefullt småleende: i