Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

— — ——— der stormen i den danska frågan. Dess inre beskaffenhet har at: er redan blifvit blottad, och jag kan således förbigå den. Men en del af brochyrens lefnadslopp vill jag meddela, ty det är ganska pikant och betecknande.. Ehuru denna brochyr bort hafva god afsättning här, hvarest flygskrifter vanligen läses med en viss begärlighet, var den ytterst trögsåld. Vintertiden är bokförsändningen häritrån till landsorten dyr och långsam. Alltså ringa utsigt att stormtågeln skulle bli spridd på bokhandelsväg. Men då föll man på den lyckliga ideen, att för den der brochyren begåra portofrihet, hvilken genast beviljades. Vanligen dröjer det några veckor, innan en sålunda privilegierad brochyr kan afsändas till rikets olika orter, ty posten är så öfverlastadheter det. Men vederbörande på posten här erhöllo en admonition att skyndsamt expediera den. Emellertid var brochyren egentligen skritven till uppbyggelse för Aftonbladets lVäsare. Huru nu kunna tillställa dem densamma? Jo, det beslöts att den skulle följa som bihang med Aftonbladet. Men nu har Generalpoststyrelsen för några år sedan på gitven anledning förbjudit sådan bihangsförsändning med en tidning utan med dess redaktions uttryckliga begifvande. De iosterlandsvänner som bekostat tryckningen ville dock ej att Aftonbladet skullo veta af försändningen, och derföre utverkades en admonition till posten, att brochyren med förbigående af nämnde förbud och utan det föreskrifna medgifvandet, skulle sändas med Aftonbladet som bihang. Extra distributionsarvoden utbetaltes, och nöjet att regalera Aftonbladets läsare med brochyren kostade för tryck, papper m. m. de ärade fosterlandsvännerna? ett par tusen riksdaler. Gudarne må veta om denna kostnad uppväges af nyttan som brochyren skall göra. Kom så inbjudningen till mötet i dag för uttalandet at våra sympatier för Danmarks sjelfständighetskamp. Stor uppståndelse bland de förskräckta! — Ålott ett enda framstående namn (Wallenbergs) bland inbjudarne— sade de med en axelryckning. Det blir alldeles nödvändigt, och ganska lätt, att åstadkomma en storartad demonstration i den syftning att Sveriges aktiva deltagande i ett krig mot Tyskland alldeles icke har några sympatier i landet, menade de förskräckta. Alldeles! Alldeles! svarades i korus. -Låtom oss då genast utfärda en inbjudning till ett storartadt möte i nyssnämnde syfte — sade en af de modigaste. Låtom oss tör denna inbjudning ställa oss i spetsen. Visserligen — jaha! — men jag är ingen så framstående person, att mitt namn gör effekt på inbjudningen — svarade en. Icke heller mitt namn — tillade en annan. Och än mindre mitt namn — menade en tredje. Slutligen befanns, det alla väl ville att yxan skulle gå, men platt ingen ville hålla i skaftet. Då fanns ingen annan utväg än att uppträda mot mötet i tidningarne. Men endast två tidningar kunde dertill förmås — Polisbladet och Dagligt Allehanda. De gingo dock tappert på i ullstrumporna, bevisade att det utlysta mötet var opolitiskt, obehöfligt och åtskilligt annat på o. Sist och slutligen gafs till alla och en hvar rådet att icke besöka mötet. Men trots alla sådana råd, blef La Croixes stora salong, som rymmer temligen beqvämt 1,000 personer, innan den bestämda tiden för mötets öppnande inträffade, öfverfylld med folk — visserligen inga excellenser, det är sannt, AAAA —