Göteborgsposten – 10 mars 1864, sida 1

gern, som hade i uppdrag att vaka öfver er under er sömn, lord Asburthon och jag. Lord Asburthon och negern äro döda, jag är salunda den siste innehafvaren af denna hemlighet. — Men hvilket intresse hade då dessa män af att bortföra mig? — Hämndens intresse. Er far hade låtit förjaga deras stam från Calcutta. — Nå, hvad ämnade de göra med mig? — Hålla er qvar som gisslan och låta er far betala en dryg lösesumma för er. — De eländige! — Men, återtog Bolton, följande natt inträngde två personer, beväpnade med värjor och pistoler, i zigenarlägret, då allt var tyst och stilla. Dessa två män voro er far och jag. Sedan vi lossat några skott och utdelat några värjstötar, återtogo vi er frisk och sund. Olyckligtvis hade bofvarne redan intryckt ett outplånligt märke på er, deras stams märke. — Ah! utropade Roger, det är då detta blåaktiga märke som jag har på högra axeln och om hvars tillkomst jag varit okunnig? — Det är detta märke, sade Bolton, detta olycksmärke som ofta stört er fars drömmar, detta förskräckliga brännmäke som en dag skulle kunna komma folk att taga den ädle markis Roger Asburthon för en verklig zigenare. Markisen reste sig med en åtbörd af förfäran, och hans ögon voro fästade på den dörr genom hvilken miss