Göteborgsposten – 9 mars 1864, sida 1

— Jag svär att jag skall bli er maka, Lionel. Han var nära att uppgifva ett glädjerop. — Tyst! sade hon, min onkel har ännu ej gått till sängs ännu; ifall han öfverraskade oss, vore allt förloradt! — Men hvad är det då för en fara som hotar oss? . — Det kan jag ej ännu säga er. Plötsligt började Lionel att häftigt darra. — Ah! sade han, jag vet hvem det är man bestämt till make åt er: det är markis Asburthon? — Nåväl! sade miss Ellen, det är han... Men hur! har ni kunnat gissa det? i Lionel berättade nu i få ord den plötsliga förändring som försiggätt med Roger. Den unga flickan log med detta lugna leende hos qvinnor, som äro vissa om en suar triumf. — Hör noga på, sade hon. Jag svär att jag skall bli er hustru inom tre månader, men med vilkor att ni lyder mig. — Som en slaf, sade Lionel. — Er mor, fortfor miss Ellen, har redan hyrt en våning i ett hus nära intill detta hotell, ni skall bo hos I henne, och ni får sällan besöka mig. — Oh! hvad begär ni af mig, Ellen? H — Men, tillade miss Ellen med ett småleende, tag denna nyckel; hvarje natt vid tolftiden skola vi träffas i denna trädgård. Nu förbjuder jag er att utmana Roger.