Göteborgsposten – 9 mars 1864, sida 1

: —— — re — man, som nu skall föra våra runor i Danmark, en riktig guldgosse hös anhängarne af DalmanAllehanda-åsigterna. Hr Björnstjerna, som för några år sedan tog afsked från Uplands dragoner och i flera år varit kammarherre hos enkedrottning Desideria, är en äldre man, mager och kantig, med klart utpreglad Björnstjernsk ansigtstyp. Några behjertade män vågade här om dagen inbjuda till ett möte i De la Croix salong i afton. Genast voro Allehanda och Dagbladet (hr Dalman naturligtvis) framme och öfveröste inbjudarne all deras ilskas skålar samt varnade mot besökandet af detta möte, det hr Dalman stämplade (Allehanda rubricerar det naturligtvis under de bekanta stämplingarna) såsom en mer eller mindre konstgjord tillställning för att på visst håll sauvera eljest alldeles förtviflade apparencer. Till trots för alla de bevekliga varningarne för svag is blir ändå mötet af och jag skalli ett postscriptum redogöra för hvad der förekom. — De flesta namnen under inbjudningen torde vara bekanta, men om ett par torde jag få nämna något: Hr C. A. Nelson är kryddkramhandlare och ifrig skarpskytt, hr W. Lindberg är föreståndare för Södra Varfvets mekaniska verkstad och hr G. Laurin är en af medlemmarne i den stora boktryckarefirman P. A. Nordstedt Söner. De andra namnen äro mera bekanta. Hade något beskedligt medium kunnat säga magnetisören Hansen hvilka motgångar och trakasserier i vår goda hufvustad skulle träffa honom, hade han säkert ej kommit hit med sin fot och vi hade också gått miste om dessa seancer, som så magnetiskt dragit åskådarne till de ställen der han uppträdt. Jag vill ej våga mig in på några hypotheser rörande de konstiga saker hr Hansen förebringat, tankarne om värdet af dessa äro delade, men jag kan ej underlåta att beklaga den stackars mannen, som fått sig på halsen den vördnadsvärda institution som kallas kgl. Sundhets-kollegium, plus förste stadsläkaren och medicinalrådet Carlsson. När man vackert fått detta kollegium på halsen är man just väl i sina affärer och den stackars Hansens dagar torde derföre vara snart räåknade. Nämnde vördnadsvärda kollegium har nemligen meddelat till Öfverståtbållare-embetets kännedom (tänk så underkunnigt detta kollegium ändå är) att s. k. magnetiska förevisningar inför en större(!) allmänhet kunna utöfva menlig inverkan på åskådande personers helsotillstånd. Det var då verkligen stor synd att ej hr Carlsson ensam fick råda, ty då hade helt säkert en komite blifvit nedsatt till frågans grundliga utredande och med kännedom om komitters grundliga arbete hade Hansen både länge och väl kunnat hålla på med sina seancer. Men ödet var honom ogunstigt, hr Carlson fick ej styra och ställa ensam och derföre är det väl vid detta laget jemnt slut med Hansens konstnärsbana i vår hufvudstad. Hvar kamreraren Hollertz hamnat känner man ännu ej, men deremot är man alldeles öfvertygad om, att det icke varit hans mening att resa till en annan verld, emedan det nu är kändt att han, samma qväll han försvann, haft den omtänksamheten att hos en bundtmakare inköpa en präktig respels samt resmössa af skinn. Samtidigt med Hollertz säges också en af dennes hejdukar vid namn l. ha försvunnit. Hollertz hade under ett par år födt denne person, den han använde till! uträttandet af en mängd uppdrag. Kammarförvandten Stridbeck sitter nu häktad. IIan skulle vara Hollertz kontrollant på kassauppbörden och man känner huru han utöfvat detta kontrollantskap. Både Hollertz och Stridbeck hade, såsom jag omnämnt, inlåtit sig