Göteborgsposten – 9 mars 1864, sida 1

på handelsaffärer och begge hade många ak tier i Stockholms Kuapplsabriks aktiebolag, hvars disponent Stridbeck var. Hvad beträffar de stora löneinkomster man påstått de begge tjenstemännen haft, så inskränka de sig till: Hollertz 2,200 och Stridbeck 1,000 rdr, summor som ej äro stora. Hollertz kunde väl, sparsam som han var, taga sig ut på sin lön, men Stridbeck omöjligen icke på sin, enär han är gift och har barn. Ännu en skandal at samma sorgliga art har inträffat och hvilken ni redan känner till. Jag har blott att tilllägga, att kassören Reymers för några år sedan beträddes med förskingring af 13,000 rdr af sina principalers medel och då erhöll förlåtelse för sitt brott. Han hade troligen äfven denna gång fått förlåtelse om han ej vid brottets upptäckt uppfört sig fräckt och framkastat närgångna insinuationer. För öfrigt känner jag åpropos denna ruskiga affär blott, att Reymers son är gift med den bekante egendomsförsäljaren Wilsons dotter och att denne Wilson negocierat köpet af egendomen Boo på Wermdön. Publiken har helt hastigt börjat att mindre uppmuntra teatrarne än förut under säsongen varit fallet. Det är svårt att förklara detta, men man antager i brist på annat att en reaktion inträdt här, som så ofta händer. Då Brodertvisten gafs häromaftonen kunde Dramatiska teatern ej fägna sig åt mer än half salong, oaktadt detta stycke är en nyhet för den nu uppväxande generationen. Enligt det gamla Djurströmska mankret kallar kgl. teatern pjesen: Brodertvisten eller Förlikningen. Det är alldeles som i den gamla Rooseska stilen ÅJagques och Maurice eller De begge bröderna eller Brott och Försoning — det låter ju något! Mll Greta Dahlqvist var en täck dotter, alldeles lik sig som när hon debuterade i Noemi eller Dottren, hr Broman kostlig mer än vanligt och hr Nyforss uppsluppet rolig i kamrer Etterboms roll. — På kgl. scenen kommer bland annat att upptagas Ponsards enakts-komedi Horace et Lydie, ett stycke som i flera år bibehållit sig på Theatre Frangais. OÖfversättningen af detta stycke, som är besörjd af en bekant litteratörs fru, har haft tid att ligga till sig i kgl. teaterns arkiv. — Fru Michaeli mottogs vid sitt uppträdande i Trubaduren med de lifligaste helsningar; hennes röst är lika herrlig som förut, men ännu mycket svag och ännu hade hon på långt när ej hemtat sig efter sin sjukdom.