Göteborgsposten – 8 mars 1864, sida 1

Miss Ellen antog ett uttryck af förvåning. — Lord Asburthons äldste sen har ingenting att återställa, tyckes det mig åt sin yngre bror? Sir Robert Walden höjde på axlarne. — om tre dagar härefter skall jag förklara mig tydligare sade han. Han kysste sin pupill på pannan och bad henne gå in i sitt rum. Miss Ellen låtsade lyda men nedsteg i stället i trädgården utför en mindre trappa. Den nyckel hon smugit i Lionels hand hörde till en liten port som ledde till trädgården från en närliggande gata. Lionel som kände denna väg fullkomligt var redan i trädgården, då miss Ellen anlände. Natten var mörk, men han såg likväl den unga flickan komma emot sig i en af allerna. Hon hade svept omkring sig en mörk schal och gick så försigtigt att ej hennes steg skulle höras i sanden. Lionel gick till hennes möte och kastade sig till hennes fötter. — Stig upp, sade hon, och följ mig in i denna löfsal. — Min gud! sade Lionel, hvad ni är upprörd, bästa Ellen. Han var det sjelf till den grad, att den unga flickan hörde hans hjertas slag. Hon bad honom taga plats vid hennes sida och fattade hans hinder. (Forts.)