Göteborgsposten – 8 mars 1864, sida 1

och föraktliga köld, som den unge öfversten börjat iakttaga i sitt uppförande mot honom. . När klockan slog elfva, reste sig Lionel; pligten kalsde honom till kasernen, hvarest han hade tjenstgöring denna natt. Miss Ellen följde honom ända ut i förstugan och smög behändigt en nyckel i hand på samma gång som hon hviskade i hans öra: — Återkom trädgårdsvägen genast! Jag måste tala vid er! Lionel aflägsnade sig rusig af glädje och hopp. När han var borta sade sir Robert till sin niece: — Det är bra, mitt barn, jag är nöjd med dig. — Stackars Lionel! mumlade miss Elien, han bör ha lidit mycket. Sir Robert suckade. — Det är sannt, sade han, men en dag blir han pär af England. Mrs Celia hade gått in i sitt rum så att sir Robert befann sig ensam med sin pupill. i — Min onkel, sade miss Ellen, tillåt mig endast en fråga. — Tala. l — Huru kan ni förmoda att markis Roger godvilligt vill afstå ifrån sin ställning till förmån för sin bror? — Jag har ej sagt att det skulle ske godvilligt, mitt barn. — Men då skulle det ske genom ett rofferi ? — Säg hellre ett återställande. i :