Göteborgsposten – 8 mars 1864, sida 1

Plötsligt kom han att tänka på att Roger, hans beskyddare, hans vapenbroder, hans vän hatade honom för miss Ellens skull, och att mellan den lysande markis Asburthon och en officer utan förmögenhet borde ej sir Robert Waldens val vara tvifvelaktigt. Han gick med vacklande gång, döden i hjertat och aasigtet drypande af kallsvett ända tills han stod framför sir Robert Waldeus boning. Han försökte under vägen tänka på hvilken lycka han borde erfara vid att få återså sin mor; denna lycka förgiftades genom tanken på att Roger älskade miss Ellen. Roger, hans vän, hans välgörare! Då dörren till sir Robert Waldens hotell öppnades för Lionel, hördes ett rop, ctt rop af utomordentlig glädje, och mrs Celia slog sina armar om sin sons hals och höll honom länge sluten till sitt bröst. Lionel smälte i tårar; då han slutligen kastade en blick öfver modrens axel trodde han sig skola få se miss Ellen men såg endast sir Robert Waldens redbara och allvarsamma ansigte. Miss Ellen var trogen sitt program. Hon väntade Lionel helt lugnt salongen. Sir Robert såg henne med köld helsa på den ange officern och med tvekan räcka honom sin hand; men hvad han ej såg, den värdige gentlemannen, det var den förstulna blick som hon kastade på Lionel i en spegel. Denna blick ville säga detsamma som: tro hvad jag skrifrit och var ej orolig. Denna blick lugnade något Lionel, om nu för sin förtjusta och uppmärksamma mor berättade m Sanct Gcorgfästets vackra försvar och markis Rogers ijeltemod. Men han nämnde ej ett ord om den plötsliga