Göteborgsposten – 7 mars 1864, sida 1

ned H. M:ts namnchifler och inskriptionen: Kunli9g Fältpost. Hvad språket beträffar, vill jag icke påstå att det språk man talar i Sönderborg är lanska, ty man talar alldeles icke här, man sjunger till den grad, att Lolländarnes sång endast är ett recitativ i jemtörelse med Alsingarnes. Sänderborgarne lära på det hela taget vara både danskt sinnade och lojala. Väl underrättade personer vilja visserligen veta, att en deputation — antagligen en som deputerat sig sjelf — också från denna goda stad har varit med om att hylla hertig Fredrik den åttonde och att här finnas tillräckligt många tyskt sinnade för att vid lägligt tillfälle arrangera demonstrationer och bilda vältärdskomiteer, men af sådana har jag ännu icke rå kat på en enda och som en god dansk tror jag aldrig på sådant, förrän jag sett det med egna ögon. IV. Syner. Det är en känd sak att öfveransträngning och isynnerhet brist på sömn kan föra till ett slags delirium, och af de berättelser, hvilka från åtskilliga deltagare i vårt sorgliga återtåg från Dannevirke tillsändts tidningarne, finnas flera i hvilka det omtalas att berättaren under natt-marschen gick framåt under ouppbörliga febersyner; men att dessa hallucinationer voro så allmänna, att måhända endast ett fåtal blef förskonadt derifrån, och att de som oftast antogo samma skepnader, torde vara mindre bekant för den tidningsläsande allmänheten. Hvar och en som under en ansträngande fotresa nattetid försökt det som det vill synas outförbara konststycket att gå och sofva och derifrån minnes det ohyggliga tillstånd, till hälften medvetet och till häften omedvetet, hälften sofvande och hälften vaket, hvarunder tankarne gå öfver till drömmarnes rike, sålunda att föreställningen danar sig till bilder, hvilka utan att kunna styras af viljan i en oredig följd draga förbi ens inre syn, har redan kännt prof på den hjern-förslappning, om hvilken här är frågan och skall lätt kunna tänka sig, huruledes de flygtiga drömbilderna under sådana omständigheter som de ifrågavarande, då vissheten om att lifvet står på spel, till det yttersta håller medvetandet uppe, småningom blifva alltmera konstanta och visa sig som ett slags morgana-syner äfven för det vakna, påpassliga ögat. Jag har knappast talt med en enda som anträdde återtåget under de allmänna förhållandena — det vill säga efter flera dagars brist på hvila, värme och föda — som icke under vägen haft syner, men det som förvånat mig mest ifråga om de beskrifningar som rörande desamma algifvits, är den märkvärdiga öfverensstämmelsen mellan de gyckelbilder, som visat sig för personer af så olika konstitution, temperament, själsoch kroppsutveckling. Under Delirium tremens — äfvensom under andra sjukdomar, hvilka medföra blodkongestioner åt hufvudet — antaga de syner som visa sig för patienterna vanligtvis formen af större och mindre svarta skepnader: flugor torndyflar, möss, råttor, sotarepojkar o. 8. v ända upp till hela likprocessioner — hos er svensk patient hade sjukdomen tillochmed ur artat ända derhän, att han tyckte sig se ide erkebiskopar i processionen. Orsaken härtil har man så tillvida temligen klar för sig, at man grundar fenomenet på små, rent meka niska synförmörkelser. Men hvad kan vä vara orsaken till att den syn, som visade sig för flertalet af våra utmattade soldater, som — CCLLQQ Qt.. —LL mr—L—