Göteborgsposten – 5 mars 1864, sida 1

af den illustre främlingen kunna vi tillägga, att han enligt sin egen uppgift medför sekreterare och i nåder behagar vistas här i och för anläggandet af en fontän på Gustaf Adolfs torg (7). Vi antaga att vederbörande i likhet med hvad alltid brukar ske, då höga dignitärer täckas besöka vår stad, med det snaraste låta placera en skiltvakt utanför hans bostad, dels för honnörens skull, men i synnerhet tör att hindra okynniga och demoraliserade qvinspersoner att uppvakta baronen med små okända och ofrälse verldsborgare. Hr v. Schantzs afskedskonsert i måndags var garska talrikt besökt, isynnerhet var läktaren uppfylld ända till trängsel. Det var i sanning också en särdeles njutningsrik afton, som hr Schantz beredde sina åhörare. Synnerligt anslog Gades herrliga ouvertyr: Nachklänge von Ossian. Vi äro öfvertygade om alt många sakna hr v. S. och hans kapell samt afundas hutvudstadens invånare, hvilka nu hvarje afton i Berns salong äro i tillfälle att åhöra detsamma. Vi ha säkerligen alla hört omtalas de trumpeter, med hvilka Jerichos murar blefvo omkullblåsta. Att det icke som mängden kanske tror var bara munväder tyckes ett nyligen i utlandet gjort musikaliskt rön, om det kan utvecklas i sina konseqvenser, möjligen kunna komma att bevisa. Man vill nemligen ha kommit till den erfarenheten, att alla i ett rum befintliga petroleumslampor slockna en efter annan, då en viss ton frambringas ur ett messingsinstrument. Vid det prof, som anställdes lyckades en viss monsieur Duhem, professor vid Musik-konservatoriet i Brissel att med en enda stöt ur sitt instrument utsläcka icke mindre än åtta sådana lampor. Hvad det var för sorts instument, uppgifves icke, men man torde få antaga, att det minst varit en non-plus-ultra-monster-generalbastuba. En person, som också förstår att stöta i trumpeten är den varme förespråkare, hvilken 1 en här utkommande tidning uppträder till den förkättrade tidskriften Familjevännens försvar. Uppsatsen, som i och för sig sjelf icke röjer någon särdeles högt uppdrifven stilistisk förmåga, går ut på att bevisa, att de omdömen, som fällts om tidskriften icke äro tillämpliga på de senast utkomna hästena, rhvilhar, säger rec. hvad angår de blandade ämnena innehålla mycket både lärorikt och underhållande?. Hvar och en har sin smak och vi betvifla icke att ett sådant poem som t. ex. det i ett af dessa häften förekommande Jagtens osfer, af rec. befunnits lärorikt. Se här nägra strofer ur detsamma: Den jagt är slut; en hare ren I köket vänds på spettet Samtidigt ses en annan scen På hare-lasarettet. Der midt bland krymplingarne satt En moder sorgset lutad Öfver sitt barn, sin enda skatt Hvars dodskamp nyss var slutad. En moder sörjande sin son Se der en scen, som vare Städs fridlyst från allt spott och hån Är modren ock en hare (!) Likaledes förmoda vi att sådana anekdoter, som de efterföljande äfven skola förefalla rec. obeskrifligt vunderhållande. Musikaliska framsteg. En semenarist (i) som tillfrågades, huru stora framsteg han gjort i klaverspelning, svarade; Jo, direktörn har sagt, att rätt snart får jag börja spela utan takt. Läkarerön. En läkare förbjöd strängeligev en skomakaregesäll som hade frossan att äta surkål, men skomakaren tyckte mycket om surkål, och kunde icke motstå begäret derefter; han åt en stor skål och blef frisk. Läkaren antecknade genast denna kasus bland sina rön. Kort derefter sjuknade en skräddaregesäll i frossan och läkaren ordinerade utan betän