Göteborgsposten – 5 mars 1864, sida 1

— — — Huru! sade hon, mrs Celia ... i — Är lady Cecily. : — Och ... Lionel? ) — Lionel är markis Rogers bror. i — Men, sade miss Ellen, när nu lord Asburthon ä död, och lady Cecily ej har något att frukta, hvarföre åter tager hon ej sin rang och sitt namn; hvarföre har hon e poat sanningen för sin äldste son; hrarföre ... Sir Robert afbröt henne med en ätbörd. — Det var jag, sade han, som bragte lady Cecil) nyheten om hennes mans död. Jag trodde att hon skull Iskynda till sin förstfödde son och återtaga sin samhälls stäl! ning. Jag bedrog mig. Lady Cecily yttrade sorgset ; — Den engelska lagen är obarmhertig mot yngre sö iner, hvilka den gör fullkomligt arflösa till förmån för de äldste sönerna. Dessa senare få förmögenhet titlar, äre ställen, allt med ett ord. Derifrån den olyckliga tvedräg som söndrar familjerna. Ni vet detta, min vän, och vi he lett förskräckligt exempel härpå i den nedrige sir Jack As. burthon. Jag böjde hufvudet, hon fortfor: ! — Lionel tror sig vara son af en simpel officer utan förmögenhet; han är lycklig i denna tro. Är ni säker på att han äfven skulle vara det, ifall jag underrättade honom om hans börd? Tror ni icke att ban ifrån denna stund skulle känna någon hemlig afundsjuka? — Nå än denne andre son, hvilken aldrig kännt sin mor? utropade jag.