Göteborgsposten – 5 mars 1864, sida 1

kande surkål men med den påföljd att patienten dog, Läkaren skref då bland sina anteckningar under rubriken frossan: Surkäl är nyttig för skomakaregesäller, men skräddaregesäller ljuta deraf döden. — Denna anekdot gisslar på ett qvickt (!) sätt läkares s. k. erfarenhetsmetod, efter hvilken de skrifva sina recepter ofta utan afseende å sina patienters egendomliga kroppskonstitution. (!!1) Lefve konkurrensen! är dagens lösen och hvar man går finner man den, vanligen på ett för samhället gagneligt sätt utvecklad och tillämpad. Ett ganska eget exempel derpå ha vi i dessa dagar observerat. Den nya Länssparbanken hade knappt hunnit sätta upp sitt i ganska försvarliga dimensioner tilltagna skylt på f. d. Prins Carl, förrän afunden började anfäkta dess icke särdeles långt aflägsne granne, den af salig Ludendorff stiftade Göteborgs sparbank. Nu gällde det att visa sig på stysva linan och innan kort prunkade i jättestora bokstäfver, mot hvilka länssparbankens endast äro att betrakta som pygmer, inskriften: Göteborgs Sparbank, Ränteoch Kapitalförsäkrings anstalt; tvärs öfver hela fagaden af sparbankens lokal vid Drottninggatan. Utom det ståtliga i sjelfva anblicken, kommer denna skylt bankens resp. grannar särdeles väl till pass, som numera antagligen skola slippa att två dagar i veckan oupphörligt behöfva besvara den stående frågan: Ar detta spar banken :, hvilket på sina ställen varit kinkigt nog att utan att såra sanningen besvara med Ja! Under veckans lopp ha flera frivilliga från andra orter passerat staden för att be gifva sig till Danmark. Bland dessa ha äfven befunnit sig hr Knut Ullman, som inoir detta samhälle eger många personliga vänner Vi hoppas och önska att hr Ullman som så tördelaktigt utmärkt sig uti Den Ondes besegrare i lika hög grad skall lyckas i dusten mot den lede fienden som för närvarande omsvärmar våra bröder på andra sidan Sundet.