Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 1

geringen svider för det hon i det väsentliga nandlat efter dessa råd? Danska regeringen sökte nemligen genom marskungörelsen i fjol administratift afskilja Holstein från de öfriga danska landsdelarne. Detta framkallade Förbundets hotelse om exekution i Holstein. Danska regeringen, som under tiden underhandlat om alliansen med Sverige, följde äfven i detta kritiska ögonblick vår regerings uppmaning och framlade i riksrådet sitt förslag till den nya grundlagen, hvilken mycket utvidgar den slesvigska be solkningens frihet. Det var också endast konung Fredriks död, som hindrade alliansens afslutande. Men gällde icke denna vär diplomatiska inblandning danska folket, afsäg den ej uteslutande med dettas betryggande äfven det öfriga Nordens? Danska tolket visar sig troget författningen, — och står ändock öfvergifvet och ensamt. Danske konungen håller äfven fast vid den, men kyla råder dock forttarande mellan de nordiska hofven. Härofvan citerade aktstycken hafva tramlagts för de förenade rikenas representanttörsamlingar. De hafva erhållit Norges formliga bifall. I Sverige ha de ej bemötts med ett enda oppositionelt yttrande, tvärtom har opinionens organ tidningspressen uttalat sig en stämmigt gillande. De förenade svensk-norska tolken hafva således moraliskt iklädt sig de törbindelser, hvilka vår regerings tillgöranden i detta fall ålägga dem. Nåväl, om nu denna af folken gillade politik håller på att omkastas eller genom vankelmod tillintetgöras, är det hvarje tänkande medborgares rätt, att fordra nppsyllandet at de pligter, som hvila på oss genom konferenser, framgångna at handlingar, hvilkas verkställande vi sjeltva genom vår regering tillrädt. I annat fall skall man förakta det at svensk regering skrifna ordet och vårt land sjunka ännu mera i politisk obetydlighet, som är största steget till politisk död. Det är, medvetet eller omedvetet, denna känsla at en moralisk tryckning, som yppar sig i den underliga hållning, vår nation t. n. intager. Handlingens stund närmar sig med hvarje dag ofantligt; men innan den kommer måste förtroendet mellan regering och folk vara fullständigt. Derpå hvilar vår styrka. Det är Sveriges gamla tradition från sina stora konungars tid. Krig eller fred? frågar man. Vi ha öfvervunnit detta stadium. Vi kunna ej vara på afständ frän striden. Vi måste deltaga i kriget, och detta deltagande är ännu en blott tidsfråga, — hvilken kanske mycket snart skall vara löst.