Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 1

dig, så skall markis Asburthon, som åt mig gifvit i uppdrag att bevittna akten, på ögonblicket underteckna densamma. — Jag är helt och hållet till herr markisens tjenst, svarade den gamle sprätten i det han vek at sidan för att låta Roger passera. Då de tre personerna inträdt i gröna salongen, bjöd Osmany de båda andra sitta och tog sjelf plats på andra sidan om ett kinesiskt lackeradt bord som han satte framför dem. Var till en början god, yttrade Osmany i det han räckte den ofvannämnda käppen till sir Arthur och säg mig huru mycket ni anser denna vara värd. — Men, svarade sir Arthur i torr ton, jag är ej käpphandlare. — Jag talar alldeles icke om käppen utan om diamanten, och ni bör förstå er på ädelstenar, emedan er far, juden Ephraim Wiirmser, handlar med dylika på JudenGasse i Frankfurt. Sir Arthur blef likblek under sin mask af hvitt och rödt smink. . — se efter, käre herr Wiirmser, fortfor Osmany med ett skämtsamt leende. Sir Arthur förmådde sig nu att betrakta diamanten, och ett rop af beundran gick nästan omedvetet öfver hans läppar. — Nåväl? frågade Osmany. — Men denna sten är af ett omätligt värde och blott en konung skulle kunna betala den.