Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 1

— —ä2—ä —p4p—c— — ——— sörbundet. Men ett dylikt resultat skulle icke nu! unna uppnås annorledes än till följd af ert krig, hvilet likväl alla Makterna, utan tvifvel. äro intresserade ti att förekomma — och det återstår då endnst att indersöka de vilkor, hvarpå detta Hertigdöme, jemte et att det fortfore att utgöra en medlem af Förbundet, kulle kunna bevaras åt Danmark, 4Jag har redan sagt, att on ställning för Holstein, iknande den, som Luxemburg till Nederländerna intaer. syntes otillräcklig, och i sanning, oafsedt att en lylik ställning endast skulle bilda en ganska svag förnur emot Tysklands inblandning i det angränsande Tertigdömet Slesvigs angelägenheter, skulle blotta skyllicheten för Danmark, att sända Holsteins militära koningent för att taga del i hvarje krig, hvaruti Tyskand kunde bli inveckladt, för alltid försätta detta Konungarike i en ömtålig ställning, enär det antingen aste omfatta en sak, som vore stridande emot dess nslor och intressen, eller ock tvingades att umlanraga sig sina pligter emot Förbundet — en ställning, som skulle utesluta det oberoende, hvarpå detta Rike ger ett anspråk, som ej kan förverkas. eUtaf de fruktlösa försök, till hvilka begäret att komma till en lösning af detta problem hittills gifvit anledning, joljer, enligt konungens regerings åsigt, att denna lösning endast) på följande vilkor kan erhållas: 41:0. Hertigdömet Holsteins fullkomliga administrativa afskiljande från det öfriga af Monarkien. — — — -2:o. Då konungen af Danmark uppfyllt sina öften i hvad angår Hertigdömet Slesvigs organi tion.) skulle de Makter, som undertecknat Londoner Protokollet af år 1852, utfärda en Deklaration, hvarigenom detta faktum erkändes, och Denmark för framtiden betryggades emot hvarje inblandning från Tyskands sida i detta Hertigdömes angelägenheter. 43:00, För att åt dessa båda första vilkor gifva behörig kraft och verkan, skulle dertill läg neutralisation af Holsteins område, hvilket ille ställas under de Makters garanti. som undertecknat Londonerprotokollet. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag har regoringens politik i denna tråga sedermera gått. En konseqvens derat var grefve Manderströmg note till England at d. 29 December 1861, hvari öppet uttalas följande: : Genom att i den Holsteinska frågan — åt hvilken hela verlden tillerkänner en uteslutande tysk karakter — inblanda frågan om Slesvig. påtrycker kabinettet i Berlin sjelf densamma en Europeisk prägel och synes oss sullkomligt rättfärdiga ett vädjande från Danmarks sida till de icke-Tyska makter, som undertecknat Londoner-Protokollet. i ändamål att skydda dess oberoende mot de angrepp som riktas mot denna Stat. — — Vi hoppas och förmoda, att Tyskland icke i Danmarks vägran att vilja ingå i underhandling betrase ressen, som angå en del af denna Monarki, hvilken icke tillhör Tyska Förbundet, skall kunna finna ett skäl att skrida till en förbundsexekution; men om, emot vår förväntan, så vore förhållandet, skulle, enligt vår tanka, ett dylikt fall innebära ett alltför omisskänligt ingrepp uti den Danska Monarkiens oberoende och integritet, för att icke taga i anspråk den allvarligaste uppmärksamhet och bestämdaste meningsyttring från de Makters sida, hvilka garanterat desamma. Det oaflatliga och uppriktiga intresse, som konungen egnar en angränsande och allierad stat, i förening med den ofantliga vigt, som för oss en fråga måste erbjuda, hvilken utgör en källa till ständiga farhågor för bibehållandet af freden och lugnet i Norden, har ingifvit H. M:t den önskan, att redan nu söka åstadkomma en öfverensstämmelse cte. H. ex. utrikesministern förklarar sig sedan hafva tillrådt danska regeringen, att sätta i verket planen om en så fullständig afsöndring i administratift hänseende, som möjligt, at Holstein från den öfriga monarkien, och att till Riks-Radet aflåta förslag till ordnande at dessa förhållanden. — -Vi hafva, heter det ytterligare, icke kunnat tillråda Danmark någon eftergift beträflande Slesvig; men vi hafva icke underlåtit att — likasom vi äfven tillförene gjort — yrka på lämpligheten af att, så snart förhållandena med Holstein blifvit definitift ordnade, de reformer, som kunde synas nyttiga och billiga, proprio Hs. e. motu medgätves till förmån för Hans Danska Majestäts undersåter inom denna provins. Ligger icke i dessa uttalanden tillräckligt mycket, för att, äfven om vi atse från allt annat, berättiga till forskande uppmärksamhet å regeringens tillgöranden nu, då danska re) Kursiveradt af Red. ) Tyskars och danskars likställighet.