Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 1

allt det behag och elegans, som en besegrad romersk gladiator utvecklade. Det elände, som väntade honom vid dörren, hade kommit honom att glömma hans hjertas nederlag. Han hade berusat sig med spelet och i detta ögonblick hade han ingen känsla af sin belägenhet. Då han steg upp för att lemna salongen målade sig ett uttryck af den djupaste bestörtning i hans ansigte. I en spegel hade han sett bilden af naboben Osma ry stödjande sig mot kakelugnshörnet — Osmany i en elegant drägt och lekande med en diamantknapp i ändan på en smal spatserkäpp. IlIinduen nalkades med en fulländad gentlemans lediga hållning och yttrade med en bugning. : — Tillåter ni, herr markis, att jag öfvertager ert parti? ö — Osmanpy! utropade Roger och räckte honom handen med en rörelse af hjertlig hänförelse. — Tyst! bad naboben halfhögt; sir Arthur Romsey bör ej få lemna klubben förrän han gifvit er revanche. — Men jag eger intet mera att att spela bort, yttrade markisen. I I detta ögonblick kom sir Arthur Romsey fram till dem, gående på sina yttersta tåspetsar. ö — När behagar ni, herr markis, yttrade han med sin flöjtstämma, tillåta mig taga Konungstornet i besittning? Osmany skyndade att svara: — Om ni vill vara af den stora godheten och följa oss i gröna salongen, som i detta ögonblick bör vara le