Göteborgsposten – 4 mars 1864, sida 1

— Ni skulle således, utan att ångra er, utbyta den mot hvad ni vunnit af markis Asburthon. — Ja, svarade sir Arthur, efter att åter ha betraktat diamanten. — Nåväl, jag sätter da upp den mot er vinst af markisen. — Jag antager partiet. Begär kort, min herre, svarade sir Arthur naboben. — Åh, inföll Osmany och satte sig vid markisens sida, genera er icke för mig, käre herr Wirmser, utan låtom oss genast spela med den märkta kortlek, som ni har i er högra västficka. Sir Arthur hoppade till ;å stolen, liksom hade någon ilsken hund bitit honom under bordet. Roger satt tillintetgjord öfver hvad han hört. Sir Arthur hade satt på bordet en vacker snusdosa af guld på hvars lock var graverad en mycket frivol mytologisk tafla. Osmany tog ogeneradt dosan och höll den under ögonen på Roger. — Ser ni, herr markis, sade han, hvilken förtjusande dosa och hvilket, mästerstycke af mekanism. Utter att ha tagit en pris snus för att reglera sina idser sätter mun dosan framför sig, trycker emot den der perlan som blifvit innefattad i locket och istället för Jupiter och Leda framkommer en liten spegel, i hvilken man med allra största beqvämlighet kan se motståndarens spel. — Är det der ett prof från er fars butik? frågade markisen med afsky.