Göteborgsposten – 3 mars 1864, sida 1

för ett år sedan visste jag ej att detta märke försvunnit från miss Ellens arm. Huru som helst återfaun jag Josus spår. Sir Robert Walden hade utverkat nåd för honom och tagit honom ur fängelset. Der staunade åter mina efterspaningar i brist på dokumenter; i fängelset förlorade jag alla spår efter honom. Hvarken fångvaktare eller fångar visste det minsta om honom. För åtta dagar sedan kom dock slutligen en af de mina, som dröjt qvar i London och hvilken jag gifvit i up: drag att återföra Josu6 död eller lefvande, och lemnade mig ett litet jernskrin, hvilket jag igenkände som det, i hvilket märkaren fordom förvarade sina flaskor och droger. Mannen hade funnit skrinet i en by i Yorkshire, der den stackars sar tan dött kort efter det han sluppit ur fängelset. Detta skrin innehöll alla Josus recepter och omkring tretio omsorgsfullt etiketterade flaskor. — Nå, befann sig bland dessa den, hvaraf ni har så stort vehöf: frågade doktorn. Jean de France öppnade en koflert och framtog derur en liten flaska, innehållande en brun vätska, samt lemnade den till Bolton. — Se der, sade han. — Men da är det väl belt lätt att använda den? — Ni bedrar er, min bäste doktor. — Huru så? — Annie känner ej hemligheten af sin börd. Han tror sig vara en verklig markis Asburthon. För att utPplåna detta märke, som han utan tvitvel aldrig observerat