Göteborgsposten – 2 mars 1864, sida 1

bonden med hvar sin åra, men efter en stund tog bonden begge årorna hvarvid han kom att sitta så, att han vånde ansigtet åt S. och ryggen åt P. Sedan de rott ett stycke bjöd den sistnämnde bonden på en cigarr och medan han antände denna, bytte S. och P. plats. Under denna manöver gaf P. sin medförda pistol åt S. och bad honom skjuta bonden, hvilket eljest enligt aftal skulle tillkommit P. Etter att ha sutit en stund bakom bonden satte S. mynningen af pistolen till hans hufvud och tryckte at. I samma ögonblick fattade P. tag i bonden, kastade honom omkull i båten och knöt en tjock repstump omkring hans hals, antagligen för att strypa honom, hvilket dock icke lyckades, hvarföre P. tog upp sin knif och skar honom i strupen, hvarefter denne som icke dött af skottet utan lefde och jemrade sig, likväl utan att kunna uttrycka sig i begripliga ord, snart uppgaf andan. Då bonden var död, stoppade P. hans plånbok på sig, hvarefter mördarne med en sten, fästad i ett till båten hörande tåg, nedsänkte liket i vattnet. Sedan de derefter gjort båten ren från blodet gingo de i land och började dela rofvet, de i plånboken förvarade penningarne, hvilka enligt P:s uppgift utgjorde 140 sp. af hvilka S. erhöll hälften. Derpå rodde de tillbaka till det ställe, der de förhyrt båten och uppgålvo för egaren att tåget under färden blifvit dem frånstulet. Priess asgaf slutligen d. 21 Sept. en bekännelse, hvilken i det närmaste öfverensstämmer med Simonsens ofvan anförda, med den skilnad likväl, att han uppger S. vara den egentliga anstiftaren af mordet, äfvensom att han ångrat hela företaget och velat vända på vägen, men af S. blifvit kallad för kujon samt att denne uppmanat honom att skära bonden i halsen. Sedan han gjort detta, hånlog S. och yttrade: lir nu någon af oss afrättad, följer allt den andre med! P. påstår vidare att skärningen skedde minst 10 minuter efter skottet, hvaremot S. säger, att alltsammans — skottet, försöket till strypning och skåran i halsen — följde omedelbart efter hvartannat och att det hela möjligen medtog några minuter, men långt ifrån 10. Det är skäl att antaga att Simonsens förklaring kommer sanningen närmast, men att de båda äro lika skyldiga och lika straffvärda, oaktadt msn icke fått fullkomligt bevisadt, hvilken som varit den egentlige upphofsmannen till mordplanen. Rörande de anklagades föregående lefnadsomständigheter ha under förhöret följande upplysningar vunnits: Priess, som är en man med en viss ytlig bildning och ett godt sätt, fyllde enl. hans egen uppgift 31 år sistl Oktober månad. Han är född i Preussen, hvarest hans föräldrar. ännu lefva i närheten af Berlin och synas vara i temligen goda omständigheter, enär de lefva af sina räntor. Ända till slutet at år 1861 uppehöll han sig hos dem med undantag af de tre år, han tjenstgjorde som soldat. Derefter begaf han sig till Berlin, vistades der några månader och lemnade det i Augusti 1862 i sällskap med ett ungt fruntimmer, hvilket han utgaf för sin hustru, och reste med henne öfver Hamburg och Köpenhamn till Kristiania, dit han ankom i Sept. 1862. Etter att först med sin föregifna hustru ha bott på hoteller flyttade han i slutet at Febr. 1863, som det tyckes i anledning af hennes väntade nedkomst, till ett privat logis hos den anklagade Simonsen, med hvilken han allaredan på uppresan med ångbåt från Köpenhumn hade formerat bekantskap, hvilken etter ankomsten till Kristiania hade tortsatts. Simonsen uppger sig vara 27 år gammal och är född i Odense, hvarest hans far var