Göteborgsposten – 2 mars 1864, sida 1

nom och icke kunna säga: Jag är din mor! Ah, du skulle ha förbarmande, Jean, om du undergått alla dessa qval, om, ditt hjerta blifvit krossadt af alla dessa marter, som åtfölja. hvarje minut. Jean de France log bittert. — Men hvad skulle väl detta barn blifvit om det qvarstannat hos dig? En eländig zigenare liksom vi, ty jag. skulle aldrig ha tänkt på att bli rik, om jag ej egt äregirighet för honom! ... j Cynthia grät alltjemt under tystnad. ; — I stället, fortfor Jean de France, är han nu rik,: ädel, pär af England. Han kan träda i förbindelse med de förnämsta familjer i England, och konungen skall underteckna hans giftermålskontrakt. Redan denna afton; skall Georg III räcka honom sin hand att kyssa, och han skall äta vid samma bord som konungen. l Cynthia grät dock fortfarande. i — Vill du då nu, fortfor Jean de France, att man. nedkastar honom från den piedestal, på hvilken vi ställt, honom och att man förjagar honom som en dräng i det man säger: Ni är ej den rätte markis Roger Asburthon, legitim son till lordguvernören öfver Indien: Ni är batarden Annie, sonen till en zigenerska, en af dessa bsdar nade, som äro dömda att irra kring jorden. Cynthia reste sig plötsligt och en blixt af vrede hyete i hennea öga. — Men du vet då ej, olyckliga, fortfor alltjemt Jean de France, hvem den unga flicka var, som satt i vagnen, der du oförsigtigt steg upp? l i I i