Göteborgsposten – 2 mars 1864, sida 1

kammaren, igenkändes för att vara G:s, oaktadt man endast af kläderna och några deri förvarade småsaker kunde sluta sig dertill, ty anletsdragen voro oigenkänliga. Enligt intyg af de poliskonstaplar, hvilka hemtade liket från sjön, var om dess bröst och ena arm bundet ett rep, vid hvilket var fästad en större sten. Vid den legala besigtningen anmärktes ett 4 tum långt, gapande, med hvasst instrument tillfogadt sår i halsen, en rund öppning at vid pass ett lillfingers spets storlek bakom venstra örat och i hjernkaviteten ett tillplattadt blystycke, hvilket antagligen utgjort en blykula. Af besigtningsprotokollet framgår vidare: att den mördade antagligen först erhållit ett skott i hufvudet och sedan blifvit skuren i halsen, att han efter döden blifvit nedsänkt i vattnet samt att han sannolikt lefvat ända tills såret i halsen i akt och mening att utsläcka den sista lifsgnistan blifvit tillfogadt honom. Det upptäcktes sedermera, att det om liket bundna repet hörde till en båt, hvilken af egaren d. 10 Aug. på f. m. blifvit för en badtur uthyrd till två obekanta personer, hvilka då de på e. m. återlemnade den uppgåfvo att repet under badningen blifvit dem frånstulet. Då man sammanlade detta med åtskilliga andra omständigheter, föllo misstankarne om mordet på dessa 2 obekanta personer. Sedan polisen anställt grundliga efterspaningar följdes deras spår ända till Köpenhamn, der de för mordet misstänkta personerna Priess och Simonsen häktades, hvarefter de återfördes till Kristiania och inställdes till förhör. I början förnekade de hårdnackadt all delaktighet i eller vetskap om mordet, men sedan ransakningsdomaren lyckats öfvertala Simonsen om nödvändigheten af att bekänna, aflade han en berättelse hvari han sökte kasta hela misstanken om mordet på Priess. Denne förneknde emellertid länge allt hvad Simonsen sålunda uppgifvit, i det han högtidligen och med tårar i ögonen bedyrade, att han var oskyldig och att Simonsen varen dålig menniska, som kunde keskylla honom för sådant och framkom å sin sida med liknande påståenden om Simonsen, som denne hade gjort om honom neml. förslag och planer till mord, stölder, rån och andra förbrytelser. Slutligen d. 18 Sept. förklarade Priess sjelfvilligt, att han nu ville omtala hvad han visste om mordet på G. emedan han icke kunde bära på det längre och afgaf derpå en förklaring, enligt hvilken både han och S. den ifrågavarande e. m. hade varit ute i båt tillsammans med G. och att denne blifvit skjuten af S. utan att han (Priess) deruti haft någon del. Då det härefter meddelades S. att P. bekänt att bonden blifvit skjuten och att S. då varit närvarande, erkände han detta och på uppfordran att säga sanningen framkom Simonsen ändtligen med följande bekännelse, hvilken han sedermera vidhållit. Sedan Priess, efter hvad den anklagade ville påminna sig, först på måndags f. m. väckt förslag derom, blefvo de begge ense om att begifva sig till torget för att der uppsöka en laxbonde, hvilken P. uppgaf sig redan ha vidtalat, och vidare söka locka honom med sig ut på sjön, för att der mörda och plundra honom. Sedan han anträffats, öfverenskom man med honom om ett möte på e. m., då han skulle uppbära liqvid för ett större parti lax, på hvilket han af P. som utgaf sig vara styrman tillhörande ett å redden liggande fartyg, erhöll handpenningar. De begge medbrottsliga förhyrde derefter en båt och sammanträffade, enligt aftal, med sitt utsedda offer på e. m. Gröte medförde då laxpartiet, hvilket skulle levereras till det uppgifna skeppet och alla tre gingo i båten. Först rodde S. och