Ligenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. Äfven Simson tycktes ha fått ny hud. Hans snus bruna rock, hans sidenväst, hans svarta kasimirspantalon ger och hans stora pudrade hufvud, gåfvo honom utseende af en skatteindrifvare eller af någon hederlig landtjunkare från en aflägsen provins, hvilken kommit till Loudon fö att lära sig fina seder. Det lilla hotell, i hvilket vi sett de tre personerninträda, tillhörde Osmany. Allt hvad en asiatisk lyx kar uppfinna, allt hvad guldet och smaken förenade kunn: skapa, hade blifvit samladt i detta miniatyrpalats. I jord våningen fanns en liten vacker salong, tapetserad med perl grått siden. Till denna bar Simsom Cynthia. Den stac kars modren snyftade med ansigtet doldt i händerna. — Du vill då göra din son olycklig, yttrade Jean da France med upprörd röst — denne son för hvilken vi sat våra lif på spel! ... Cynthia, tänk på alla dem af stam men, som icke återvändt! — Ah! svarade hon, det är blott en mor, som kar förstå hvad jag lidit sedan aderton år tillbaka. Att ba er son och icke kunna njuta af hans åsyn; att lefva nära ho