Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 1

— — — — kulle finna Newyork och med snillets siareörmåga deskref den scen jag nu har framför nig. Innehållet af hans ord var ungefär detta: Hvad som mer än allt annat gläder mig är tt höra talas om Newyorks rikedom, glans och löseri. Juvelerarne derstädes ha aldrig sålt å mycket diamanter som nu; manufakturhandarne sälja knappt en enda sjal som är värd nindre än 1,500 dollars. Aldrig har det funits så stor import af qvinnoprydnader från Paris eller af lyxartiklar från London. Allt letta måste betalas i guld; räkenskapens dag kall komma ehuru det kanhända icke blir innu. Det är omöjligt att icke fråga sig sjelf: När skall denna dag komma? Jag erkänner itt jag ej tror det slutet ännu är förnanden. Det är onödigt att förspilla mina läsares tid med att utpeka det ett sörsvarskrig aldrig ännu slutats till följe af finansiel brist, och att derföre försämringen af Söderns pappersmynt ir af ringa betydelse. Men ehuru guld under loppet at innevarande år oupphörligt måste stiga i Newyork, äfven om Norden skulle vinna betydliga framgångar, skall det dröja länge innan den bild af visionär rikedom som de nu tillbedja faller till stoft. I detta hänseende tål man icke att en engelsman höjer en varnande röst. Jag vill derföre sluta med ett utdrag ur en af amerikanarnes egna fortattares, professor Bowens böcker. Mr Bowen börjar med att utpeka att år 1780 uppgick det pappersmynt som amerikanska kongressen, då utsatt för alla revolutionskrigets svårigheter, utgaf till 200 millioner dollars. 500 ja tillochmed 1,000 dollars i detta mynt bjöds för en dollars i silfver. Fört. tillägger derefter: — Man får likväl icke wo att detta hastiga fall i sedelmyntets värde synes hindra trafiken och paralysera industrien. Tvärtom skall — åtminstone tills kursfallot blifvit ytterligt, t. ex. till en semhundrandedel at nominela värdet — handeln och fliten galvaniseras till onaturlig verksamhet, och ett bedrägligt sken af lit och framgång — likt teberrodnanden — visa sig inom nationen. Priserna stiga naturligtvis lika hastigt som pappersmyntet taller; egendom som i dag säljes för 100 dollars skall i morgon atyttras för 300 eller 1,000 dollars. På samma gång finnas penningar i öfverflöd och de som förut voro för fattiga att köpa kunna nu lätteligen erhålla behöfliga medel dertill. Skulderna äro också lättade; förbindelsen liqvideras genom summor som i sjelfva verket äro hältten, er fjerdedel eller ännu mindre bråkdelar af den egentliga skulden. Lättheten att bli qvitt gamla skulder skapar blott åtrå att ådraga sig nya. Sålunda stimuleras handeln, medan den grund på hvilken den hvilar med hvarje dag blir allt mindre säker. En ohejdad spekulationslust, till sin karakter och sina följder beslägtad med spelpassionen, synes ha gripit största delen at samhället. Cirkulationen at pappersmynt år 1779, berättar en författare från denna tid, var aldrig mera liflig än när dess nominela värde var 500 gånger större än dess verkliga. Och Thiers säger, då han talar om kursfallet på de franska assignats år 1795, att till hungersnödens fasor lades skandalen af ohejdad spekulation och svindlerier si fondpapper, försäljning af varor som icke tunnos till — ty den föregifna spekulationen Ivar blott ett hasardspel med de fluktuerande priserna — och spridandet af en smak för lyx, förströelser och utsväfningar, hvilken år sen trogen följeslagare till alla plötsliga förän aringar i förmögenhet .... Professor Bower störklarar deretter orsaken till en dylik för stämring af pappersmyntets värde och visa Iden vara dess ölverdrifna utgifvande samt de saktum att det ej kan igenlösas. Då en åter. me — ———